En dikt, voilá! Måndan till ära? Dikter brukar inte vara min grej. Jag tror faktiskt det här är den första dikt jag nånsin har tyckt om och så blev jag så fascinerad av att jag tyckte så bra om den idag på norskatimmen att jag kände att jag måste dela med mig. Läs med inlevelse, den är inte lång.

Jeg ser

Jeg ser på den hvide himmel,

jeg ser på de gråblå skyer,

jeg ser på den blodige sol.

Dette er altså verden.

Dette er altså klodernes hjem.

Jeg ser på de höie huse,

jeg ser på de tusende vinduer,

jeg ser på det fjerne kirketårn.

Dette er altså jorden.

Dette er altså menneskenes hjem.

De gråblå skyer samler sig. Solen blev borte.

Jeg ser på de velklaedte herrer,

jeg ser på de smilende damer,

jeg ser på de ludende hester.

Hvor de gråblå skyer blir tunge.

Jeg ser, jeg ser..

Jeg er visst kommet på en feil klode!

Her er så underligt..

En impressionistisk dikt av Obstfelder från 1920, typ. Se där en liten inblick i mina studier.

Nattscones

Vi kände oss hungriga sent igår kväll med syrran men insåg snabbt till vårt förträt att skåpen ekade av tomhet efter veckoslutet, så vi bestämde oss för att testa på att skrapa ihop några scones av ingredienserna som fanns att finna. Riktigt bra, ugnsvarma scones med smör kan ju vara en verklig höjdare. Jag har ännu heller inte helt kommit över Harrod's äppel-kanelscones i London förra hösten. Nu hade jag hur som helst inte så mycket mer än lite frusna blåbär från sommaren att piffa upp sconesen med, men de blev delikata ändå och mycket mättande! Urenkelt, snabbt, relativt hälsosamt och jättegott, även följande dag (speciellt lite värmda med vaniljsås).

9 stora:

3 dl vetemjöl

3 dl halvgrovt speltmjöl

1,5 dl havreflarn

1,5 tsk bakpulver

0,5 dl råsocker

en nypa salt

ca 60 g kallt smör

ca 1 dl frusna blåbär

2-3 msk olja

2 dl mjölk

Sätt ugnen på 220 grader. Blanda de torra ingredienserna och nyp sen i det kalla smöret i kuber ganska snabbt. Blanda också i blåbären och oljan och knåda snabbt jämn. Blanda ännu i mjölken och forma sen den tjocka degen till runda, ca 2 cm tjocka kakor på en plåt. Stek i ca 12 minuter tills sconesen får lite färg och verkar riktigt fasta. Voilá, klart på 25 minuter blankt.

Bästa drycken såhärårs

(då man inte kan dricka rödvin) är alltså Indian chai från Thehuone på Eriksgtan, som jag är helt såld för som bäst. Den innehåller alla mina älsklingskryddor kanel, kardemumma, nejlika, ingefära och svartpeppar och zedoary-rot, som tydligen är en indisk hälsorot, numera ersatt av ingefäran i västerländer, som är bra för matsmältningen och lär ska rena blodet. Används också som motgift för bett från indiska kobror. Och heter karppurakkiccilikkilangku på tamil. Nu vet ni det.

Chai-te dricks med största delen mjölk, så det är sött och fylligt i smaken av sig själv men en tesked honung i förgyller koppen. Låt en matsked chai sjuda i nästan en halv tepanna hett vatten i 10 minuter och späd sedan ut detta med het mjölk. Nam.

Hej från en liten förkyld hund som hälsade på mig förra veckan.

Blogroll, update

En hel hög med skojiga bloggar att läsa..

när du vill frossa i mysiga inredingar:

Norske interiorsbloggar (jag letar alltjämnt efter en översikt av de danska)

när tatueringsfebern slår till:

Tattoologist

när du vill ha RECEPT eller finna aptiten (med andra ord inget för dietister):

Nirso&Perso

Honey&jam (seriös kaksugssvarning)

Jensenin kiusaus

Spontana smaker (konstigt namn men annars helt okrystat)

när du känner för att fördjupa dig i ämnen som du egentligen helst vill veta inget om:

Kemikaalicoctail

när du annars bara vill bli underhållen:

Rennotus.blogspot.com

Katastrofala omslag

Hilda Grahnat (fantastiska foton!)

Bobyggarfebern är här

För alla inredningsfreaks (som bl.a. min syster och jag för tillfället* då hon står inför inredandet av sin nya lägenhet) vill jag marknadsföra Stylizimo.blogspot.com som jag kom över för en tid sedan. Hemreportagen är så söta med nätta, ljusa kombinationer och stämningar. Det är fina bilder för alla som uppskattar bohemchic, klassisk stil. Nu just brinner jag av iver att få konstruera en typ sån här myshörna eller någon slags kombination allt (syftar på bilderna nedan såklart, från Stylizimo). Jag vet inte vad det är med hösten, då grips jag alltid av grymmaste bobyggarfebern som varar fram till jul.

I min sedvanliga otålighet hyrde jag idag nästan rentav en Paku ovelle och begav mig till mina föräldrars hus för att plocka upp en grå minisoffa som inte får plats i syrrans kommande kämppä och som jag får adoptera. Efter en tuff viljekamp beslöt jag dock att jag kan ge mig till tåls i en vecka tills Ninnis andra saker transporteras till stan i ett lass och leveransen är gratis. Stundvis vinner förnuftet tack och lov över känslorna. Dessvärre bara stundvis. (Att min internetanslutning hakade upp sig för en dryg halvtimme just när jag skulle surfa fram numret till paketbilstjänsten hade nog nånting med det förnuftiga beslutet att göra, det måste medges.)

Men jag har länge planerat en expedition till nåt av stans största lopptorg för att inredningsfynda och tror att det kanske ska bli av nu inkommande lördag, förutsatt att jag känner mig morgonpigg. På basen av mina loppiserfarenheter krävs det att man är ute i god tid för att komma åt juvelerna - busslaster av ryska ..kunder invaderar allt som oftast ställena redan vid 9- tiden. Tänker börja med Valtteri i Vallgård, en gammal bekantskap från gymnasietiden då min kompis och jag en höst med omväxlande framgång försökte tråka högvis med gamla kläder åt ifrågavarande ryskor. Vi hade vårt stambord, nr. 39 var det visst, invid de afrikanska elektronikförsäljarna, bland övriga lite skumma businessmän i den stora, unkna hallen. Min kompis (vars namn jag i sammanhanget lämnar opublicerat) lär inte glömma en särskild morgon då hon nästan slocknade bakom vårt försäljningsstånd och skrämde bort även de mest beresta ryska loppisbesökarna med sina svullna ögon som följd av en tung festnatt. T.o.m. elektronikförsäljarna skuffade sina kasettspelare nån bit bortåt. Goda tider. Något mindre god kommers.

Hur som helst, jag ska söka lite glasprylar, burkar och annat skoj som det känns töntigt att köpa som nyproducerade eftersom det finns så mycket krimskrams i världen redan. Det gamla är dessutom mycket mer intressant.

*OK jag är alltid en inredningsfreak. Släktfel.

Nåh!

Huhuu.

Pheew vad tiden har gått! Ändå känns det inte som alls så länge sen jag bloggade sist. Bara när jag läser mina texter. Jo, vid närmare eftertanke var det nog en oändlighet sen jag lagade rostbiff med kusinen och hade ambitioner att gå på Flow-festivalen. Mina tankar har bara inte sökt sig till bloggen alls, jag har koncentrerat mig på totalt andra saker - främst skolan, som har börjat för en dryg månad sedan. Den verkar bra. Lugn start med bara fyra kurser, men ämnen är så intressanta, 100 - nä 1000 - nä en miljon gånger mer intressanta än något jag läst under de senaste fyra åren. Är mycket nöjd.

Idag kom jag kom över Merete Mazzarellas (dessvärre fd-) blogg och inspirerades. Jag tycker så bra om hennes sätt att skriva, det är så observant och bildligt utan att vara det minsta tråkigt. Just när jag kollade märkte jag att bloggen länkas till en hel hög andra författarbloggar som jag tänker fördjupa mig i bara detta inlägg blir klart.

Så, nu ska jag försöka vara lite mer aktiv med bloggen igen. Tills skepsisen tar över igen. För jag är helt övertygad om att det, som Merete skriver, finns för många bloggar. Fler än som läser. Men bara för det ska man ju inte låta bli att skriva! Man bör bara ha nånting väsenligt att säga. Jag ska försöka ha det..

PS. Stackars Ungrare. Stackars miljö. Där vadar de omkring i sitt giftiga slam. Galet.

Rostbiff och sesampotatis

Matinläggen fortsätter. Lovade ju att sätta upp beprövade recept från de gångna veckorna. Vi var sugna på ordentlig mat en dag och lagade rostbiff enligt Kiras recept med bearnaisesås och sesampotatis. Kiras recept var utmärkt. Sesampotatisen är definitivt värd att prova. Och bearnaisesåsen blev överraskande bra med tanke på att vi bara hade tillgång till 4/7 av de rätta ingredienserna (vi använde bl.a. vanlig lök istället för chalotten och improviserade fritt med skumpa istället för vittvin - spännande i sig) och att jag gick något vild med citronen. Den doseringen lönar det sig att vara extra försiktig med, visar det sig.

Sesampotatis, 4 pers

1 kg nypotatis

3 vitlöksklyftor

2 msk rypsolja

3 msk sesamolja

2,5 msk rinnande honung

2 tsk salt

svartpeppar

sesamfrön, ca 0,5 dl

Värm ugnen till 225 grader. Tvätta potatisen noga och skär i passliga klyftor, inte för smått, och lägg i en skål. Skala och hacka vitlöken fint och blanda i potatisen med oljor, honung, salt och peppar. Låt stå en stund. Häll sen i en ugnsform eller på en plåt och stek i 40 minuter. Rör om i potatisen några gånger under stekningen. Rosta sesamfröna lätt i en stekpanna före du blandar dem i den färdiga potatisen.

Bearnaisesås

Jag har alltid trott att bearnaisesås är jättejobbig att laga (mammas fel, hon tycker allt från pannkaka till potatismos är jobbigt att laga) men jag har sannerligen haft fel och rekommenderar varmt att ni provar detta recept. Vi hade som sagt inte riktigt de rätta ingredienserna tillhands för såsen och jag avstår därför från att beskriva vår - fast den blev riktigt ätbar. Det riktiga receptet är som följer (omvandlat från cups till dl):

0,6 dl torrt vittvin

0,6 dl vittvinsvinäger

0,6 dl fint hackad chalottenlök

4 msk hackad dragon

3 stora äggulor

8 msk smör

max 0,5 msk citronsaft

Koka vinet, vinägern löken och 1 msk dragon i en liten kastrull tills mängden motsvarar ynka 2 msk. Värm under tiden vatten nästan kokande i en större kastrull. Sila vinvätskan genom en sil tillbaks i den lilla kastrullen, tryck ut även de sista såsdropparna ur lökhacket, alla! Sätt inte kastrullen på spisen utan vispa nu i äggulorna och sätt varsamt den lilla kastrullen att sjuda i det nästan kokande vattnet. Rör hela tiden om. Vattnet får inte koka, då har du äggröra. Börja vispa i smör, 1 msk i taget, när såsen tjocknat lite, och vänta mellan satserna tills den föregående smultit i såsen som sakta blir tjöckre och expanderar då den blir varm och luftig (den gör det, tro mig). Rör om i värmen tills såsen tar önskad konsistens, ta sen bort den från värmen och vispa ännu i citronsaft, resten av dragonen, salt och peppar. Låt inte svalna mycket före servering.

Blogglatmasken rapporterar

Halloj!

Sommaren är här och bloggen tar siesta. Så mycket har hänt att jag inte har lyckats finna tiden att sitta ner och reflektera på bloggen över huvudtaget - kompisbesök, lande, kusinbesök, nya små, men ytterst välkomna utmaningar på jobbet (JAG får bestämma vad vi säljer i tre veckor framöver, jee - så kinkkunyytti, vik hädan) och allt världens.. Nu ska jag ta igen för det förlorade avsnittet med ett antal recept på förträfflig mat jag kockat de senaste veckorna.

Men först, ett tips på en ny, dunder bekantskap i matwebbsideväg som min kusin presenterade för mig: Epicurious (jag lagade en liten länk i början av inlägget ifall du vill kolla in sajten). 2 av maträtterna vi lagade, till vilka jag sätter upp recepten, kom härifrån. På Epicurious finns tillförlitliga och beprovade recept på alla internationella, klassiska maträtter man kan tänka sig och tusentals jag aldrig hört talas om. Man kunde säga att det som inte finns på Epicurious behöver man inte kocka. Fast kållåda är helt gott. Gourmanderna förlitar sig på Epicurious, har det berättats för mig. Och märk även möjligheten att samla ihop dina favoritrecept och få en egen kokbok hembeställd. Det tror jag jag ska göra nån dag. NÅN dag.

Det enda lite jobbiga är att recepten är i amerikanskt format, så man är tvungen av räkna om måtten för bakning o.d. Men man lär sig småningom, faktiskt, t.o.m. jag med det sällsynt löst påskruvade kortamattahuvet.

Jag postar recepten separat så de är enklare att hitta. Ifall nån nån gång vill dra nån nytta av bloggen, that is. Fortsättning följer strax.

Drottningpaj

med smultäcke av mandel, ingefära och apelsin

Den här var bra vill jag lova!

1 l färska blåbär

500 g hallon

1 dl socker

2 rejäla msk potatismjöl

Smultäcke:

1,7 dl mjöl

1,2 dl socker

2 msk kanderad ingefära, fint hackad

2 tsk fint rivet apelsinskal

1/4 tsk salt

6 msk smör

0,5 - 1 msk mjölk

2,5 dl mandelflarn

en mördegsbotten, färdig ifall du vill komma undan enkelt eller så ex. denna

Gör mördegsbottnen enligt anvisningarna och ställ i kallt. Sätt ugnen på 200 grader. Gör smultäcket genom att blanda mjöl, socker, ingefära, apelsinskal och salt, antingen för hand eller i en matberedare ifall du har en. Plocka i smöret så blandingen blir kornig och rör sedan i mjölk, lite i taget, så röran inte blir alltför lös. Fast vår blev ganska lös och smultäcket blev utmärkt ändå, lite svårt att smula över pajen bara. Rör till sist i mandlerflarnen och ställ i kallt.

Tryck ut mördegen i en smord form (med ca 28 cm diameter) och förstek i 10-15 minuter. Blanda under tiden bären med sockret och potatismjölet. Smula toppingen jämnt över pajen när du fyllt den med bärblandningen och stek i 180 grader i 30-40 minuter, tills smultäcket är gyllenbrunt. Låt svalna och servera exempelvis med glass.

Jag vill gå

.. på Flow- festivalen som ordnas 13.-15.8. Har aldrig tidigare varit och skulle absolut vilja kolla in den i år, lär ska vara jättebra. Såg att det ännu finns begränsat med biljetter kvar till alla dagar. Så nu är det bara att ta sig i kragen och köpa biljett, oftast den svåraste biten av farandet för min del av någon oförklarlig orsak. Jag medger att jag aldrig har hört talas om majoriteten av banden, bekanta för mig är endast M.I.A., Robyn och Marina and the Diamonds, som jag DIGGAR. Men det är ju för stämningens skull man går, och för att få höra nya band. Programmet och banden finns här. Biljettinfo finns här. Se där, vilket praktiskt litet infopaket.

I like

Jag diggar! Fast inte musikvideon. Varför är den så ful? Nästan så att den är så ful att den blir snygg, men ändå inte. Men sången är helt grejt. PS. Jess! Äntligen fattade jag hur man lägger upp clippar på bloggen. Tog ju bara ett år eller så.

Sjukt roligt

Som sagt skulle jag att avlägga en kort, angenäm landevistelse i gott sällskap i medlet av veckan, de kära kusinerna anlände från vart sitt håll av världen, och strålande väder hade ju som bekant utlovats.

Tyvärr blev verkligheten avsevärt mindre njutbar än jag önskat, eftersom jag genast första natten blev rejält magsjuk. Rejält. Sällskapet, de därpå följande dagarna, blev därmed mestadels säng och andra behövliga faciliteter, bl.a. buskage och husknutar, oftast besökta med fart och hög intensitet. Obehagligt är årets underdrift. Jag har sist haft magsjuka i lågstadiet, och hade totalt glömt bort hur hemskt och utdraget det kan vara. Jag har inte ens varit rädd för att bli magsjuk på en lång tid, och har alltid viftat avfärdande med handen då någon undrat varför i all världen jag dricker 4 dagar gammal mjölk. Men nu är det andra pipor! Hädanefter är jag befogat neurotisk och löjligt överförsiktig. Fick alltså be sjukledigt från jobbet, det enda positiva i helheten, och stanna på landet och vila tills något hölls i mig igen. Hann som tur också umgås med kusinerna mot slutet.

Den nästan slutliga tillfriskningen (har faktiskt inte ännu heller fullständigt återhämtat mig, det är galet) inföll på fredagen, då jag annars också skulle åka hem för att vara med om mitt livs första polttare. Vi hade planerat en aktivitetsspäckad dag åt den blivande bruden Maria, och min uppgift var att ordna inledande samlingsbrunch. Det hela blev jättelyckat: Vi har bland annat slagit våra ben gula och blåa på pole dance- timme, varit och åkt motorjakt utanför H:fors, fått ta emot säkerhetsinstruktioner à la Finnair på spårvagnar och färjor, samlat ihop äktenskapsråd av fri- och ofrivilliga förbipasserande på stan (av vilka det bästa kanske ett utmattat: "Skaffa dom där barnen genast"), badat brudbastu på Sveaborg och såklart druckit en (överflödig, känns det som idag) mängd skumpa. Och cider. Uff, bara tanken av skogsbärscider idag.. Efter all den där talkkun, eller vad vårt dricksspel nu hette. Huh.

Skoj var det alltså. Marias outfits är också värda ett separat omnämnande, för brudfrämmorna hade inte nöjt sig med en uppseendeväckande outfit, utan Maria fick byta om hela tre gånger. Outfit nr 1 var HIFKis röda cheerleadingoutfit, naturligtvis med tillhörande pom-poms, nr 2 Finnairs flygvärdinneoutfit och nr 3 ett välsittande domarfodral, visselpipa att blåsa i för heta män och en mäktig vinnarmedalj. Attityden med vilken dessa bars opp gjorde outfitarna ännu mer slående.

Så att sånt. Jag skall försöka hitta på något ASIAA att skriva om till imorgon, så det inte bara blir historier om mig här, det orkar ju ingen med i längden.

Ha en skön söndag!

PS. Min rubrik är så lame, jag vet, men det var det enda jag kom på. Nu går jag och lägger mig.

Woop

Jag kom in. Jej! Humanistiska fakulteten kallar. Ska jag ta rastan nu eller först på hösten?

The places to be

Hola

Soy aquí otra vez!

Den länge efterlängtade semestern i Spanien är över. Kvar finns bara en vemodig längtan tillbaka och helt enastående minnen. För vilken semester det var alltså! Ojojoj. Vi har solat, festat, löjlat oss, varit på äventyr och skrattat som aldrig förr. O-för-glömligt.

Och "Finnhelvetet", som min kompis kärleksfullt (men ack så träffande) benämner vårt fosterland, känns trots en värmebölja på 30 grader inte det minsta attraktivt för tillfället. Känns som om jag lämnat civilisationens vagga och dampt ner i ett udda land, där folk mumlar och glor på sina skor när de talar med en och sitter på gatorna och tigger om pengar "to get more beer". (Japp, en hop 15-åriga killar hänger på Alexandersgatan och ser ut som sporgor, idag redan andra dagen i rad. Jag skäms något okristligt å Finlands vägnar och har planerat en spydig speech åt dem som jag ämnar leverera imorgon om de fortfarande sitter kvar och skämmer ut sig själva och oss andra.) Alla normala människor firar helt tydligt som bäst semester på sina sommarställen, och kvar i stan finns no-lajfarna och sossukejsarna. Och jag.

För tillfället en bedrövlig no-lajfare. Jag var tvungen att direkt efter resan inleda en jobbföljd på en dryg vecka, med långa dagar och sena kvällar på det kokheta kafét, medan andra lyckostar får åka till respektive landen och njuta.. Morr. Det är mycket möjligt att detta är den längsta veckan någonsin. Längre än när man väntar på julafton. För på tisdag, när jag är ledig igen, infaller sanningens ögonblick då resultaten om antagningarna till Uni kommer. Jag försöker att inte tänka på saken för att få sömn om kvällarna och tygla hoppet. Huj. Och, samma dag får jag dessutom kärt besök från London, och äntligen åka till lande och rela.

Kan med andra ord knappt vänta tills denna perkules vecka är över! Jag har också lite halvdant övervägt ett antal alternativa sysselsättningar för nästa år, ifall Uni-grejen inte går vägen.. Mer om dem senare. Radikala planer finns dock.

PS. Hörde just sådär halvt att BP kanske äntligen lyckats stoppa oljeläckan? Kan det vara sant? Får verkligen hoppas det. Gonatt.

I am troubled

Det finns stunder då man bara blir bedrövad. Läste just upp mig på radioaktivt avfall från kärnkraftsindustrin för jag tänkte att jag bara måste missförstått någonting och att läget inte kunde vara så allvarligt som jag trodde. Det måste finnas en lösning på ett säkert slutförvar som människor, fiffigare än jag, vet om, tänkte jag. För våra beslutsfattare har visst just bestämt att energiproduktionen i Finland nu ska utvecklas åt ett mer klimat- (och i synnerhet mer ekonomi)vänligt håll genom att bygga ut kärnkraften ytterligare för att producera mer el. Industrin behöver det, samhället behöver det. Det garanterar tillväxten (ett ämne som jag måste återkomma till i något skede). Hos regeringen figurerar till och med den briljanta idén att vi kanske ska kunna exportera en del och bli rika på kuppen.

Utmärkt, förutom att ett enda kärnkraftverk producerar 15 - 25 ton högradioaktivt avfall per år och som bäst har vi redan 3 kärnkraftverk i Finland som kör på hela tiden. (Rätta mig om jag har fel, är det ren 4?) Hur som helst, jag blev något avskräckt då jag läste att en snusdosa av detta avfall skulle räcka till att ta kål på hela Finlands befolkning, och lite till, om det spreds. Med andra ord, vi har redan ett stort problem med det avfall som redan finns och ständigt blir till, och håller på och skapar nästan dubbla mängden till åt oss.

Just avfallet är orsaken till att jag absolut motsätter mig energiproduktion genom kärnkraft. Avfallet är ett outgrundligt problem. Man vill gräva ner det i bunkrar i jorden där det "hålls i hundratusen år". Seriöst, hundratusen? Bara 1000 år är en måttligt lång tid. Eller så vill man skjuta upp det i rymden med en raket. Eller begrava det under havsbottnen i kamrar för all oändlighet. Alla dessa lösningar klingar som vansinniga utopier för mig. Vindkraft över hela landet är inte ett alternativ enligt regeringen, eftersom notan blir för hög att uthärda för skattebetalarna (enligt bla. Pekkarinen). Och ingen vill ha en vindmölla på sin bakgård, det är ju så fult. Hellre högaktivt avfall under skithuset.

Fråga skattebetalrna, säger jag! Nu är det nog bäst jag sätter punkt före jag får blodpropp. Men läs mer och förfäras: Högradioaktivt avfall från kärnkraftsindutrin. Återkommer efter semestern i Spanien som börjar IMORGON!

Och jag tar när som helst en vindmölla på min bakgård.

Jahapp

Så gick det sen med den saken. För första gången i mitt liv är jag på allvar missnöjd med att bo i Finland.

HBL - Grönt ljus för två nya kärnkraftverk

Sommar!

Skulle söka något skoj att piffa upp bloggtiteln med och kom över denna fina bild som finns på en blogg som heter La Douleur Exquise.

Boktips

Jag tänkte ta och tipsa om en verkligt bra bok som jag håller på och läser. Jag har faktiskt påbörjat den ren för några månader sen, då kändes den lite seg, men nu har jag lyckats komma i farten med den då jag haft med den i solen mm. som substitutsläsning från vårens uni-böcker. Det visar sig att jag fastnade för att ha något meningsfullt att läsa under lediga stunder under de 2 månaderna jag höll på och läste in, och har nu svårigheter att avstå från det. Vackert så, det har ärligt talat blivit lite mycket tv-gloende och lite för lite läsande de senaste åren. On Beauty heter boken av Zadie Smith och den handlar om två familjer som har en fejd. Papporna är konkurrerande professorer i nåt konsthistoriskt ämne och skriver i kapp böcker om nästan samma ämne, den ena hela tiden lite bättre än den andra till dennes stora förträt. Så förälskar sig såklart sonen från den ena familjen i dottern från den andra, vilket leder till ännu mer kontroverser. Och så skall den ena flytta till samma ort och pappan börja lära i samma skola som den andra och soppan är fullbordad.. Det hela är mycket medryckande.

Då jag började läsa förstod jag inte att personerna i boken var afroamerikaner, utan tyckte bara vissa saker som hände verkade lite diffusa. Kommer inte på några exempel men helheten stämde helt enkelt inte riktigt. Det var först mot slutet av första kapitlet som förstod att det inte handlade om vita amerikaner. (Kanske nån klocka borde ha ringt när sonen snackade med en faux Brooklyn-accent och sade saker som "I don't know nothing about no Kippses" ..men nej.) Först vid utseendesbeskrivningarna började bitarna falla på plats för mig. Kalla mig trög med all rätt. Det är jännä att tänka att samma intrig inte funkar till 100% om en bok handlar om vita eller svarta fast den skildrar bekant, modernt vardagsliv. Kulturen är annorlunda bara.

Det är också det som gör boken till intressant läsning, ämnen som rasism och osynliga men närvarande kulturella skillnader och attityder berörs hela tiden. Och det är roligt att tänka sig det expressiva talesättet och uttala dialogen med inlevelse i sitt huvud medan man läser. (Ett verkligt guldkorn t.ex. "Excuse me, brother - a few inches higher than that - thank you - they don't wear the jewellery - sorry 'bout that. Just the ears." För alla er som diggar att slänga ur er "Talk to the hand" och andra godheter.)

Och så på söndag åker jag till Spanien! Wohoo! The Magnificent Seven ger sig iväg på roivarsemester på solkusten, det kan väl inte bli fel. Kan knappt vänta.

Åh

Kollade just på detta och grät lite. Så otroligt fint. Man blir bara så glad för deras skull.

Det kungliga bröllopet - Prins Daniels tal

Sylt

NO NIIN äiti nyt on sun antama kesäkattila ollut käytössä! Hur snäll är inte min mamma, som går och läser mina blogginlägg och sen överraskar mig med en kastrull jag fattat tycke för. Supersnäll. Så nu har jag använt den för andra gången (först blev det ärtsoppa, just for your info) och idag kokade jag sylt, en masse, av vår lande-rabarber.

Det blev ganska bra skulle jag våga påstå. Lagade först rabarber- och jordgubbssylt med vanilj: Skar upp 1 l rabarber och 1 l jordgubbar, blandade dem med nästan 1 kg syltsocker på låg värme i den redan tidigare presenterade kastrullen och lät koka upp i cirka 10 minuter. När det började likna sylt blandade jag i vaniljsocker och lät koka ännu 3 minuter. Var noga med att skala bort allt skum, som jag misstänker att speciellt jordgubbarna var skyldiga till (hade aldrig stött på sådan tidigare, och aldrig kokat sylt på jordgubbar tidigare, så jag anar ett samband). För skummet är inte kiva att ha i den färdiga sylten, typ vispgröt bland sylt. Kokade min rena glasburkssamling, som under vintern växt till att omfatta närmare 12 st. eftersom jag bara inte förmår att sätta en glasburk i roskis, i en större kastrull vid sidan om. Fyllde dem sedan med sylt som fick svalna något före jag skruvade på kokta lock och vakuum verkar ha uppstått, jag är så stolt.

Nästa sats piffade jag upp med en hel del Cointreau, nästan 2 dl. Annars gick jag till väga på helt samma sätt. Nu doftar hela mitt kök sylt, det är underbart. Fattas bara pannkaka. Jo det ska jag laga imorgon.

Min köksvegetation, en liten lavendelbuske och en ljusröd pelargon. Lite som i Elsa Beskows Sagan om den lilla lilla gumman. Har alltid förknippat pelargoner med konstiga, luddiga blad, men nu är jag på något sätt förtjust. Lavendeln fordrar ingen förklaring, c'est Provence. I blombutiken begrep de sig inte alls på att jag ville ha pelargonen inomhus och tyckte absolut jag skulle göda den med kanankakka, men det funkar inte riktigt. Köket doftar inte sylt efter det, det är i alla fall säkert.

PS. Idag har jag också ämnat donera blod. Kom så långt som till hålet i fingret för hemoglobinprov då allt blev svart, jag såg fåglar flyga i cirklar och hörde "Who can take a rainbow" spela i öronen. Det nästa jag visste låg jag upplyft på en bår med personalen svärmande runt mig med ömkliga leenden och saftglas trugades i handen på mig. Inget för mig, det, helt enkelt! Tur att jag aldrig kom så långt som nålar som sticks in i armlederna, jag hade säkert dött. Herregud, hur ska det gå när jag ska föda barn.

För hemskt

Nej det är för hemskt. Jag kan inte ens titta.

NY Times - Florida skips offshore oil binge but still pays

Ofattbart att ingen kan göra något åt saken! Tänk att man kan gå och dona hål i havsbotten för att pumpa upp olja och sen inte ha nån säkerhetsplan ifall något går på tok. Det är galet! Berättar exakt hur mycket stora bolag bryr sig om säkerhet och miljö. Fast det är två vitt skilda saker, får detta mig osökt att tänka på utvidgningen av kärnkraftsanvändningen som planeras nu hos oss. Tänk om man är lika slarvig med säkerhetsplanerna inför dessa kraftverk och avfallshanteringen, fast man nu försökrar allmänheten om motsatsen? Månne inte alla litade på BP också före detta skedde. Så kärnkraften utvidgas, och det börjar läcka ut avfall efter ett antal år och ingen kan göra något åt saken, som nu med oljeläckan? Det är inte så långsökt. Detta borde inte heller vara möjligt, och ändå pågår det som bäst - 6,5 miljoner liter per dag. Sjukt.

Mitt-i-veckan-veckoslut

.. i bilder. Orkar inte skriva. Men OM jag kommer in till Uni lovar jag nu högtidligt att skriva något varje dag!

Byggde förresten en himmel ovanför min säng. Jo, det var stjärnklart under den. Hade en extra ljuskrans också så jag hängde upp den med.

Sol

Denhär värmen gör mig helt konfys. För en vecka sedan, när det begav sig, ville jag inte tro att det var sant att det var varmt (jag har en stark självbevarelsedrift) och sneglade skeptisk på alla som vågade t-skjorta och bara ben. Jag hade accepterat att det aldrig skulle bli varmt igen och bodde i min vinterjacka-turned-välikausitakki. Men nu är det minsann andra bullar! Idag införskaffades nya shorts modell nästan-boyfriend och en sommarklänning plus nya sandaler. Är fullt utrustad för värmen med andra ord.

Man har glömt hur ljuvligt det är. I början av veckan kändes det som att vara utomlands när man gick omkring på stan. Alla människor är glada och ute tillsammans - inte konstigt att det inte känns som Finland. Att befinna sig inomhus är en fullständig omöjlighet! Jag får myror i byxorna och hjärtklappning om jag försöker vara hemma i mer än en timme och då också har jag fönstren på vid gavel och gardinerna bara fladdrar och svävar av den varma vinden. Vill bara ut, ut i solen och göra ingenting. Det är ju knappt så man ids sova på kvällen och mörkret också faller först efter 23.

Så det blir inte roligt när det svalnar nästa vecka, för det lär det göra. Då måste jag igen omanpassa mig. Men kanske det är lika så bra för inträdesprovet, sanningens ögonblick, infaller på fredagen kl.14. Att repetera något före det kunde vara nyttigt och detta väder bidrar inte direkt till läsivern. Så kanske det är bra att ta emot sommaren i etapper?

Annars, ikväll kommer en film som jag ämnat se 100 gånger men aldrig fått hyrd, Volver, på 1:an kl.21. Trevligt veckoslut.

PS. För alla skeptiker utomlands: HBL-Finland hetast i Europa.

Vegetarian

Kanske det är dags att bli? Skippar nog skinkan på min morgonmålssmörgås imorgon.

Meat.org.

All for now

frkncngz. com

Lande

Jag kan officiellt deklarera att jag är från vettet och det är Ulla Stroh-Wollins fel. Jag hade aldrig trott att jag kunde tycka att satsanalys är intressant. Och ordnandet av ord i ordklasser rentav roligt. Värsta ruset varje gång det lyckas. Jösses, rehab behövs.

Kom över denna skojiga kastrull i nyaste Glorian koti och skulle absolut vilja ha en sån, till landet eller t.o.m. hem. En använd vore ännu tuffare men maten blir kanske bättre i en ny? 40 år gammal emalj är väl inte så jees? För övrigt maximerade tidningen landelängtan med sina reportage om fina sommarstugor - just passligt, för jag åker nämligen ut i övermorgon. Sommar lär det också bli! (Men inte riktigt 25 som det utlovades ännu igår - nu lovas bara 18. Typiskt. Imorgon är det väl 14 och på fredag 12 och så var det sedan med den värmeböljan.)

Lunch

När jag känner mig lat och slö och inte riktigt orkar kocka någon ordentlig mat själv kan det hända att jag lever på müsli en hel dag. Och för att undvika detta ger jag mig ibland ut på lunch, som i torsdags och idag. Och eftersom jag uppskattar husmanskost, hälsosamma, högklassiga råvaror och närproducerat (och inte så mycket snabb- och långt fabrikerad mat, blä) följer här nu ett hett lunchtips för alla liksinnade: den rätt nya Ravintola Martta på Lapinlahdenkatu. Den har blivit en favorit för mig.

För 9,50 får man ett mångsidigt, jättegott salladsbord med färska bröd, välja mellan 3 varma rätter i generösa portioner (eller soppa för 8,50) och dricka kaffe med sött kaffebröd till. Hittills har jag valt att äta gäddbiffar med kokt korn och gräddfilssås och laxfrestelse, utmärkta båda två. Efterrättskakorna med kardemumma är värda ett hedersomnämnande. Servicen är snabb och omgivningen som en hemtrevlig matsal. Tjocka tygdukar och modern 70-talsfiilis. Finskt och hederligt. Lönnmommon i mig trivs. Och andra mormödrar fattas inte heller på detta ställe, som tycks vara populärt bland pensionärer som ordnar klassträffar och jubileumsluncher av olika slag. Mommona går bara jämnt och tappar bort sig till Martta Deli som finns bredvid restaurangen och kommer sen 2 minuter försenade och helt andfådda och upphetsade till sina luncher. Stackrarna. Inte har vi det lätt.

Jag tänker för mycket

Alla luomubetvivlare..

.. kolla här! Kemikaalicoctail: Luomu on tavanomaista terveellisempää.

Vardagsbetraktelser

Idag har jag hållit sällskap åt en stackars liten hund som blivit utsatt för en högst otrevlig operation (men det är lugnt, hon verkar till all lycka vara på bättringsvägen). Och vi har upptäckt ett gemensamt intresse förutom köttbullar och päikkäre: Avara luonto. Inget är så intressant. Hon kan stirra på sparvar som skuttar och sorkar som bygger bo hela programmet igenom med häpnadsväckande intresse. Helt som jag som liten. Och 23-åring för övrigt. När det blir spännande närmar hon sig rutan och sitter där och vrider på huvudet (det kan jag ändå låta bli men hon är ju ännu så liten). Det är hjärtgripande.

Så har min sommarformskur stött på motstånd i och med att jag nått syntaxetappen i den förtjusande Nusvensk formlära och syntax. Tortyr i textform. Det enda som får mig att kämpa vidare är choko i olika former, vilket inte ät helt optimalt med tanke på att jag siktar på att förlora fett, inte proppa det i mig i små, oskyldigt bruna tärningar. Jag berättar vad syntaxkapitlet handlar om när jag förstår något själv, ännu kan jag inte klä det i ord. Hittils har jag förstått att det inte har något med ordklasser och formlära, det vill säga den första hälften av boken, att göra, och att det finns en massa olika slag av satser. Gud, vad ger jag mig in på.

Spring greens

Smakade just på mitt livs första Kimchi och blev helt förtjust, ska försöka laga det själv nästa vecka nån dag. Hälsosamt och jättegott. Var och köpte sushi och kimchi på Sushibar på Nylandsgatan, stället är mysigt och sushin utmärkt, endast priserna är något saltiga.. Kanske det var för att jag köpte 15 bitar och kimchin. Själva ordet är ren roligt, kimchi, kimchi.. Ska köpa salladskål, ingefära och ostronsås och prova. Det borde väl finnas fräsch ny vårkål i butikerna att använda sig av nu.

Jag försöker ofta hitta säsongsgrönsaker i butiken när jag ska kocka, det är ju kiva att använda nya, färska råvaror och det kan också vara lättare att hitta luomuprodukter bland säsongsgrönsakerna. Och så är det såklart naturvänligt att äta säsongsbundet också. Det är dock inte alltid så lätt att komma på vilka grönsaker är aktuella just för säsongen. Så varsågoda, jag har framställt en liten idélista på några grönsaker vars säsong är i gång som bäst:

Sparris, såklart. Maj-juni.

Purjo och salladslök. Maj- november.

Nässlor. Arpil-juni. Måste prova i något recept under våren. Garanterat luomu. Används som spenat.

Spenat och rädisor. April-september.

Maskros. Också människor kan äta det. Används som rucola i sallader, mittnerven är bra att ta bort för den är besk. Rikt på c-vitamin och lätt att hitta var som helst. Ska definitivt provas i något tag. Bäst maj-juni.

Salladskål. Juni-november.

Rabarber, min största kärlek. April-september.

Nya rödbetor kan läggas in, kokas, rostas, lagas soppa eller gryta på, grönsaksbiffar. Hälsosamma och vitaminrika.

Ny potatis. Maj-augusti.

Duffy - Rockferry

Svamppasta med purjo och salvia

Det blev mycket bra!

1 lök

1 purjo

2 vitlöksklyftor

3 stora champinjoner

2 dl matgrädde

tabasco

salt&peppar

lite herbes de provence som vanligt

rejält med färsk salvia

pasta

Mjukade först upp löken och purjon på svag värme och satt sedan i champinjonerna i skivor. (Jag hade redan hackat upp hela löken när jag märkte att jag faktiskt skulle använda min nyinköpta purjo. Nå, jag fick använda båda.) Jag stekte lite och satt i hackad vitlök och ganska snabbt därefter matgrädden. Sen satt jag i kryddorna men salvian sparade jag till just före servering, då jag rev den lätt och blandade i för att bara få värmas lite. Till slut blandade jag den kokta pastan i såsen och åt med stark, riven ost.

Regn

Idag har jag oväntat trädgårdsdrömmar. Det har säkert något med vädret att göra. Och dagens Min morgon. Tycker det vore helt perfekt att dra på sig gummistövlar och en ultra bra och gå ut i en trädgård och rota idag. Det närmaste jag kommer en trädgård är dock min hortensia, som överraskande nog fortfarande är going strong på fönsterbrädet. Den borde bara få mer mull och en större kruka, varifrån får man tag på sådant? En vanlig blombutik? Stockmann? Jag har inte precis en K-rauta bakom hörnet mer. Kanske jag bara kan gå nånstans och gräva lite, och hoppas på att inte bli arresterad. Men med närmare eftertanke har jag inte ens en spade.

Lite problematiskt det här. Jag har märkt att jag i det urbana livet ofta saknar den omedelbara kontakten till naturen som jag vuxit upp med. Jag syftar nu alltså på riktig natur som finns i en skog, inte i en park, för fast parker skapar fin omväxling i stadsmiljö är de ändå konstgjorda och därmed ointressanta i grund och botten. De är ofta alltför slipade och onaturliga, om biologen i mig får tala ut. Den ultimata trädgården är just lite grov, okonstlad och ser passligt vildvuxen ut. En sån ska jag ha en dag.

Det hade onekligen sina fördelar att växa upp i en förort med naturen och en trädgård nära till hands. Doften av våt skog. Friskheten och renheten. Plötsligt blir jag rent av orolig över mitt körsbärsträd som bor på gården där hemma som jag fick i studentgåva (dunder presentidé förresten, inte sant - förutsatt att mottagaren har en gård). Hur mår det månne och behöver det beskäras? Inte för att jag nånsin har beskurit något eller någon annan än kanske en apelsin på sin höjd i hela mitt liv. Pappa har däremot så länge jag kan minnas hyst en stor förkärlek till att odla träd och diverse buskvegetation, kanske det är dags för mig att börja ta lärdom av hans trädgårdspredikan så småningom.

Som tur är får jag åka till lande om två veckor och sticka fingrarna i riktig jord - ah. Har jag riktigt tur kanske jag får släpa granris och rada skottkärrslass med ved också. För övrigt har jag också tränings(mar)drömmar som jag med nöd och näppe lyckas avstå ifrån ännu ett par dagar. Ha en bra dag!

Viikon luontokuva

Stugknäpp dag 3

Snart dag 3 av betraktelser inifrån min bubbla, min lilla håla, avstängd från resten av världen. Jag trivs inte mer. Att ligga sjuk är inte min grej (nån som känner att det är ens grej?) och jag börjar känna oroväckande symtom av stugknäpphet (mitt eget ord. Läs: mökkihöperöisyys, känner inte till den svenska motsvarigheten). Det hjälper inte alls att vädret är fantastiskt och trottoaren bara skriker LENKKI när jag beger mig ut. Snyft.

För jag måste bege mig ut idag för att inhandla dagens lunch: grekisk ciabatta med ugnsbakade tomater. (Borde säkert kalla det dagens måltid för nu är jag så mätt att jag knappast får i mig mycket till middag mer idag.. Säger jag bara. Den som känner mig vet att jag är ett matvrak.). Smakade säkert jättegott, jag kände ingenting för att mitt luktsinne tycks vara förlamat såhär på slutmetrarna av förkylningen. Jag kände inte ens smaken av mitt morgonkaffe idag! Det är ren något. Jag bakade körsbärstomaterna med lite olivolja i 150 grader i 10 minuter ungefär, och fyllde sedan Ekbergs härliga mjuka ciabatta med dem, avokado (som fick agera smör i min smörgås), röd salavonasallad, kalamataoliver och dagens två luomuprodukter, Skånemejeris salladsost och Kulmalan Puutarhas petita basilika. Båda visade sig dock vara helt prisvärda och speciellt salladsosten var verkligt bra.

Det verkar som sagt alltså som om flunsan var på väg att ge med sig, vilket är utmärkt eftersom jag är urless och vappen infaller i slutet av veckan. Nu ska jag åter sätta näsan i Språkliga möten och suga i mig lärdomar som en svamp.

Men varför är det alltid så, när man sätter sig med en skolbok i handen och börjar läsa, att man just då - sakta - först blir otroligt irriterad på t.ex. sitt hår som hänger för ögonen och stör. Man kan bara inte tänka på det man läser, håret stör så mycket, så man stiger upp och åtgärdar saken. Bra, nu var det fixat, tänker man och återtar sin position vid boken. Men nu kliar håret i nacken. Okej, ännu en knipsa kan jag hämta. Så man går och återkommer, färdig att glömma allt annat nu och bara läsa. Nåja. Men läpparna är så olidligt torra. Det går ju inte att läsa med torra läppar. Så man reser sig igen och hämtar sitt läppfett, krämar in läpparna och läser några ord. Var är min näsduk? På toaletten? Så går man efter sin näsduk och tar igen upp boken. NU läser jag, tänker man. "För att belysa när tvåspråkigheten kan tänkas ha positiva, neutrala eller till och med negativa effekter menar Skutnabb-Kangas (1976) att.." Men usch vad jag är törstig också. Och så går man efter dricka.

Och såhär håller det på sida in och sida ut. Än piper telefonen, grannen tjuter, kisibrott, satt jag mjölken i kylskåpet? Tankarna bara irrar omkring och koncentrationen smiter iväg. Att det ska vara så svårt, det här är faktiskt viktigt.

Skitroligt

Så skojigt! Helt strålande! Magnus (på radio X3M)s blogg Svensken - se on kiva jos kaikki yrittää.

Nu när jag är sjuk och ligger hemma borde jag kanske göra mig nyttig och sluta surfa omkring bland en massa bloggar och onödiga nyhetssidor, stänga av datorn och koncentrera mig på min viktiga läsning. Kapitlet om språkplanering skymtar redan. Syntaxläsningen är bara inledd. Men istället bjuder jag er på skojiga bloggtips. Och filmtips för den delen också - Coco avant Chanel - megabra. Man får ju offra sig för sina läsare.

PS. En liten efterhandskorrigering - Magnus blogg heter faktiskt Sama suomeksi - se on kiva jos kaikki yrittää. Och visst är det få saker man blir lika glad av då man sjuksurar hemma som av sina nära och kära.

Nyttigt

Lindas sminkblogg

Minkä nuorena alkaa sen vanhana taitaa - borde gälla för det mesta men inte för mig och smink, tyvärr. Jag sminkar fortfarande som på 5an i lågstadiet: mascara, puder och läppfett och that's it. Nu ska jag försöka ta lärdom från Lindas informativa sminkblogg, där bland annat festögon-make-up beskrivs i enkla steg-för-steg-serier (rekord på bindestreck i en mening). Det borde väl vara begripbart, även för mig, en verklig make-up novis.

Vad jag gör idag

Min röst tog och försvann och kvar blev bara en skum halsvärk. Detta efter en 5 timmars feberattack förrförra natten och en närapå mirakulös tillfriskning igår (tydligen inte så värst mirakulös). Jag blir lika konfys av dessa vårförkylningar som av vårat vårväder: emellertid skiner solen, så regnar det, slask, katter och hundar, allt ser grått och glåmigt ut, så plötsligt är det så mörkt att man tror det har blivit kväll, det snöar lite och sen är det soligt igen. Och nu känner jag huvudvärken nalkas, den som jag aldrig har. Bäst jag lägger av med skrivandet och går och lägger mig före min text börjar likna en sjukjournal.