Idag har jag hållit sällskap åt en stackars liten hund som blivit utsatt för en högst otrevlig operation (men det är lugnt, hon verkar till all lycka vara på bättringsvägen). Och vi har upptäckt ett gemensamt intresse förutom köttbullar och päikkäre: Avara luonto. Inget är så intressant. Hon kan stirra på sparvar som skuttar och sorkar som bygger bo hela programmet igenom med häpnadsväckande intresse. Helt som jag som liten. Och 23-åring för övrigt. När det blir spännande närmar hon sig rutan och sitter där och vrider på huvudet (det kan jag ändå låta bli men hon är ju ännu så liten). Det är hjärtgripande.
Så har min sommarformskur stött på motstånd i och med att jag nått syntaxetappen i den förtjusande Nusvensk formlära och syntax. Tortyr i textform. Det enda som får mig att kämpa vidare är choko i olika former, vilket inte ät helt optimalt med tanke på att jag siktar på att förlora fett, inte proppa det i mig i små, oskyldigt bruna tärningar. Jag berättar vad syntaxkapitlet handlar om när jag förstår något själv, ännu kan jag inte klä det i ord. Hittils har jag förstått att det inte har något med ordklasser och formlära, det vill säga den första hälften av boken, att göra, och att det finns en massa olika slag av satser. Gud, vad ger jag mig in på.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti
Nu hittade du rätt! Skriv nåt, pleaase.