Stugknäpp dag 3

Snart dag 3 av betraktelser inifrån min bubbla, min lilla håla, avstängd från resten av världen. Jag trivs inte mer. Att ligga sjuk är inte min grej (nån som känner att det är ens grej?) och jag börjar känna oroväckande symtom av stugknäpphet (mitt eget ord. Läs: mökkihöperöisyys, känner inte till den svenska motsvarigheten). Det hjälper inte alls att vädret är fantastiskt och trottoaren bara skriker LENKKI när jag beger mig ut. Snyft.

För jag måste bege mig ut idag för att inhandla dagens lunch: grekisk ciabatta med ugnsbakade tomater. (Borde säkert kalla det dagens måltid för nu är jag så mätt att jag knappast får i mig mycket till middag mer idag.. Säger jag bara. Den som känner mig vet att jag är ett matvrak.). Smakade säkert jättegott, jag kände ingenting för att mitt luktsinne tycks vara förlamat såhär på slutmetrarna av förkylningen. Jag kände inte ens smaken av mitt morgonkaffe idag! Det är ren något. Jag bakade körsbärstomaterna med lite olivolja i 150 grader i 10 minuter ungefär, och fyllde sedan Ekbergs härliga mjuka ciabatta med dem, avokado (som fick agera smör i min smörgås), röd salavonasallad, kalamataoliver och dagens två luomuprodukter, Skånemejeris salladsost och Kulmalan Puutarhas petita basilika. Båda visade sig dock vara helt prisvärda och speciellt salladsosten var verkligt bra.

Det verkar som sagt alltså som om flunsan var på väg att ge med sig, vilket är utmärkt eftersom jag är urless och vappen infaller i slutet av veckan. Nu ska jag åter sätta näsan i Språkliga möten och suga i mig lärdomar som en svamp.

Men varför är det alltid så, när man sätter sig med en skolbok i handen och börjar läsa, att man just då - sakta - först blir otroligt irriterad på t.ex. sitt hår som hänger för ögonen och stör. Man kan bara inte tänka på det man läser, håret stör så mycket, så man stiger upp och åtgärdar saken. Bra, nu var det fixat, tänker man och återtar sin position vid boken. Men nu kliar håret i nacken. Okej, ännu en knipsa kan jag hämta. Så man går och återkommer, färdig att glömma allt annat nu och bara läsa. Nåja. Men läpparna är så olidligt torra. Det går ju inte att läsa med torra läppar. Så man reser sig igen och hämtar sitt läppfett, krämar in läpparna och läser några ord. Var är min näsduk? På toaletten? Så går man efter sin näsduk och tar igen upp boken. NU läser jag, tänker man. "För att belysa när tvåspråkigheten kan tänkas ha positiva, neutrala eller till och med negativa effekter menar Skutnabb-Kangas (1976) att.." Men usch vad jag är törstig också. Och så går man efter dricka.

Och såhär håller det på sida in och sida ut. Än piper telefonen, grannen tjuter, kisibrott, satt jag mjölken i kylskåpet? Tankarna bara irrar omkring och koncentrationen smiter iväg. Att det ska vara så svårt, det här är faktiskt viktigt.