Nåh!

Huhuu.

Pheew vad tiden har gått! Ändå känns det inte som alls så länge sen jag bloggade sist. Bara när jag läser mina texter. Jo, vid närmare eftertanke var det nog en oändlighet sen jag lagade rostbiff med kusinen och hade ambitioner att gå på Flow-festivalen. Mina tankar har bara inte sökt sig till bloggen alls, jag har koncentrerat mig på totalt andra saker - främst skolan, som har börjat för en dryg månad sedan. Den verkar bra. Lugn start med bara fyra kurser, men ämnen är så intressanta, 100 - nä 1000 - nä en miljon gånger mer intressanta än något jag läst under de senaste fyra åren. Är mycket nöjd.

Idag kom jag kom över Merete Mazzarellas (dessvärre fd-) blogg och inspirerades. Jag tycker så bra om hennes sätt att skriva, det är så observant och bildligt utan att vara det minsta tråkigt. Just när jag kollade märkte jag att bloggen länkas till en hel hög andra författarbloggar som jag tänker fördjupa mig i bara detta inlägg blir klart.

Så, nu ska jag försöka vara lite mer aktiv med bloggen igen. Tills skepsisen tar över igen. För jag är helt övertygad om att det, som Merete skriver, finns för många bloggar. Fler än som läser. Men bara för det ska man ju inte låta bli att skriva! Man bör bara ha nånting väsenligt att säga. Jag ska försöka ha det..

PS. Stackars Ungrare. Stackars miljö. Där vadar de omkring i sitt giftiga slam. Galet.