NANNAS

En dikt, voilá! Måndan till ära? Dikter brukar inte vara min grej. Jag tror faktiskt det här är den första dikt jag nånsin har tyckt om och så blev jag så fascinerad av att jag tyckte så bra om den idag på norskatimmen att jag kände att jag måste dela med mig. Läs med inlevelse, den är inte lång.

Jeg ser

Jeg ser på den hvide himmel,

jeg ser på de gråblå skyer,

jeg ser på den blodige sol.

Dette er altså verden.

Dette er altså klodernes hjem.

Jeg ser på de höie huse,

jeg ser på de tusende vinduer,

jeg ser på det fjerne kirketårn.

Dette er altså jorden.

Dette er altså menneskenes hjem.

De gråblå skyer samler sig. Solen blev borte.

Jeg ser på de velklaedte herrer,

jeg ser på de smilende damer,

jeg ser på de ludende hester.

Hvor de gråblå skyer blir tunge.

Jeg ser, jeg ser..

Jeg er visst kommet på en feil klode!

Her er så underligt..

En impressionistisk dikt av Obstfelder från 1920, typ. Se där en liten inblick i mina studier.