2009/11/22

Salutorget


En restaurang att rekommendera är definitivt Salutorget på Espan. Den är min nya favoritrestaurang i stan. Jättegod skandinavisk mat och internationell men mysig stämning. Och kring 30€ för en trerätters lunch på söndag med för- och efterrättsbuffet och två valbara rätter som huvudrätt, inte illa. Extra plus för fint café och snygg drinkbar.

Salutorgets fina café.

Äntligen en bild på Nougat på Bulevarden.

Julpanettoneurval.

Kärlek och inte riktigt kärlek


Jag är förtrollad. Vill ju också ha en pojkvän som är odödlig och blek. Alternativt har långt mörkt hår och svällande muskler.

Den som inte har sett Twilight- filmerna bör enligt min mening göra det så snabbt som möjligt. Helst idag. Gå till Filmtown nu och därefter på bio. Jag såg Twilight New Moon igår kväll och har inte ännu riktigt lyckats skaka av mig upphetsningen. Visst finns det element som är avsedda för en yngre målgrupp än jag och specialeffekterna är lite töntiga emellanåt. Så förhåller jag mig också i princip skeptisk till att kvinnan i filmen hela tiden måste "räddas" och "beskyddas" av männen. Men det gör ingenting. Rädda och beskydda mig, någon! Jag kan bara inte låta bli att älska stämningen, landskapen och skådespelarna. Det är fnittrigt, roligt och totalt exalterande. Som verklig förälskelse skall vara.

Nog om det, fast det är svårt att lägga av. Åt också på Saffron som jag berättade igår, en ny restaurang på Kalevagatan som bjuder på modern indian cuisine. Utifrån såg det så trevligt ut, men efteråt känns det som något av en besvikelse. Maten var alldeles okej, vi åt lammcurry och Chicken tandoori samt en förrätt komponerad av köksmästaren. Och vi drack, hör och häpna, öl. Indiskt öl är mycket gott, faktiskt. Kryddorna var på sin plats och till och med Naan- brödet var rejält smörat och kryddigt. Allt hade varit nästan väl, hade inte själva stället skrikit Silja Serenade. Verkligen, vi undrar hur inredaren har tänkt. Silja Serenade är helt okej om man är på kryssning. Men guldräck, teak tak och golv samt grymma fejkblomsuppsättningar mot tygbeklädda väggar i vinröd kulör (hu) blir obekvämt i längden när man befinner sig på torra land. Och lamporna var helt enkelt konstiga, orangea metallkupor som nästan gav bastukänsla. Eftersom maten var fräsh men hade gjorts lite väl fet och inredningens bastu-kryssningsfusion inte fick oss att trivas, enades vi om att ge Saffron helhetsvitsordet 7.

Nu ska jag sätta upp en liten julbildskavalkad! Fortsättning följer just.

2009/11/21

Hallåå!

Jo jag lever ännu! Med nöd och näppe. Så skönt med veckoslut och tid att göra allt man tycker om, inte sant?

Veckosluten är också reserverade för två nödvändiga ont för mig. Saker som jag känner mig för utmattad för på veckan. Det första är såklart att jumppa. Tänk om jag skulle jumppa på veckan och bli så trött att jag inte orkar jobba? Risken kan finnas. Men nästa vecka ska jag ändå gå och testa Motivus Pace som lär ska vara som cirkelträning med gym-maskiner. Kommer ihåg att jag hatade cirkelträning i högstadiet, så det blir intressant. Rapport följer sedan, förr eller senare. Den andra pesten som hänger över mig på veckosluten är att skriva slutarbetet. Blää i potens. Helt för tungt på veckan, utan tvekan. Bäst bara att ge upp och satsa på att skriva på veckosluten istället fram till jul. Det går inte så bra hittils kan jag berätta.

För att få fart på skrivande av både slutarbete och blogg (fast bloggen är ju alltid rolig) skall jag investera i en ny dator nästa vecka. Skall bli en Maccare! Då kan jag garanterat inte hålla mig för att knappra på någon text hela tiden. Förhoppningsvis slutarbetet. Jag skall bli som Lisbeth Salander! Nörd och börja hacka! Akta er, IT-världens hemligheter. Nä, ska nog bara ha en helt vanlig vit MacBook med Office-paket. Sebbe som kommer att göra mig följe till Mac-butiken och skaffa en åt sig själv samtidigt tycker det är något roligt i att jag vill ha en vit Mac som passar med min inredning. Men det är klart en dator skall passa inredningen, första kriteriet!

Sen ska den gå att surfa på nätet med och sen att skriva ett ord eller två med. En Mac vill jag ha för att de inte blir tröga och får maskar och dylika larvdjur så ofta som vanliga datorer (ehh, vad heter de nu? Nå allt utom Mac. Blottar totalt min kunskapsbrist i ämnet i detta inlägg. Ska aldrig mera skriva om datorer.) Min nuvarande FujitsuSiemens- läppäre som jag adopterade av Annalina för några år sedan har troget följt mina sena skolarbetskvällar och till och med varit av och an till Nice, men har på sistonet blivit alldeles för fundersam. Det går ju inte att skriva ett slutarbete på en dator som håller på och puttrar i 5 minuter före den stavar slut -ojektaspekter när man vill skriva ut projektaspekter. Vet någon, var kan man göra sig av med gamla datorer? De är väl problemavfall, vart skall man föra dem? Hur kan man ge dem ett värdigt slut?

Nu skall jag just ge mig av, skall ut och äta ikväll till Saffron på Kalevagatan. Modern indian cuisine heter det, låter ju intressant och ser synnerligen inbjudande ut av fasaden att döma. Det står "slutarbete" i min kalender för imorgon, så en recension följer troligtvis då!

Trevlig lördagskväll everybody.

PS. En månad och två dagar till jul! Jihii!

2009/11/06

2009/11/03

Chokokaka

Just nu skulle jag egentligen vilja gå och se på Lipstick Jungle för att det är bara så bra och Kirby är hetare än het. Men, jag känner mig skyldig över att inte ha skrivit något på länge, så jag skall klämma fram en snabb liten text.

Jag vet att jag inte ens har fått fram en bild på spökkakan som jag lovade förra veckan, men jag kan berätta att den blev fin. Om sanningen skall fram måste jag medge att jag inte ens har en bild på den. Eländigt, jag vet. Men jag kan beskriva den: Jag lagade alltså en stor chokokaksbotten (typ 28 cms diameter) som jag skar på kritiska ställen så den blev att se ut ungefär som ett spöke. Min vän tyckte det var en fin svampkaka. Men, detta var före jag pudrade kakan vit med pudersocker och lagade ögon och en spökmun åt den med små salmiakskarameller - då blev det andra pipor. Jag pyntade ännu fatet som kakan stod på med löstands-karkkin, och då förstod varenda kotte att kakan skulle föreställa ett spöke. Spöket fick till och med komplimanger. Summa summarum, utformingen måste kanske ännu slipas något till nästa Halloween men kakan i sig själv är en solklar succé varje gång. Det här är en kaka som är hälsosam för själen, så till alla gäster som åt den på lördagen: det är för sent att angsta över ingredienserna nu.

Den idiotsäkra, bästa chokokakan nånsin, 12 rejäla bitar

1 ½ platta hushållschoklad
225 g smör
5 ägg
1 ½ dl socker
1,3 dl mjöl

Smörj en form, inte den minsta du kan få tag på. Smält chokladen och smöret i en liten skål, jag brukar göra det försiktigt i mikron, är kanske inte helt ortodoxt men går hur bra som helst. Separera äggulorna och vitorna så, att gulorna går i den största skålen du har och vitorna i en mindre skål som är lätt att vispa i. Vispa sockret i gulorna så det bildar ett pösigt skum. Vispa sen vitorna till ett hårt skum. Rör smör-chokladblandningen i gulorna och sedan vetemjölet. Lyft till sist försiktigt i vitskummet och rör smeten jämn med lugna tag. Häll alltihopa i formen och stek i 175 grader i ca 40 minuter. Låt svalna i formen, annars har du ganska snabbt en chokopizzabotten att bjuda på.

Här är det konstiga, när jag steker kakan i en aluminieform tar det 40 minuter. Men när jag steker den i en porslinform tar det knappa 15 minuter! Fast aluminium borde leda värme bättre än porslin? Så var på din vakt, för kakan skall vara klibbig i mitten när du tar den ur ugnen och kanterna får inte brinna. Om du tänker pudra kakan med pudersocker måste du vänta tills den är helt kall, ställ den helst i kylskåp över natten. Denhär kakan är annars också som bäst om den får dra sig under plastfolie en dag före servering.

Jag har väl inte ännu satt upp några andra än bakningsrecept? Det är för att jag inte har hunnit laga ordentlig mat hemma under min bloggarkarriär. Skall nog ändra på det ännu! Lite tråkigt inlägg utan bilder, men jag skall kompensera det imorgon med en massa fint.

Förresten, en sista åsiktsförfrågan för att engagera läsarna: Min kompis tog igår svininfluensavaccinet och fick galna bieffekter, 39 graders feber och stick i lungorna. Nu undrar jag om man skall våga ta vaccinet? Behövs det egentligen? Vem tänker ta det, handen upp.