Svamppasta med purjo och salvia

Det blev mycket bra!

1 lök

1 purjo

2 vitlöksklyftor

3 stora champinjoner

2 dl matgrädde

tabasco

salt&peppar

lite herbes de provence som vanligt

rejält med färsk salvia

pasta

Mjukade först upp löken och purjon på svag värme och satt sedan i champinjonerna i skivor. (Jag hade redan hackat upp hela löken när jag märkte att jag faktiskt skulle använda min nyinköpta purjo. Nå, jag fick använda båda.) Jag stekte lite och satt i hackad vitlök och ganska snabbt därefter matgrädden. Sen satt jag i kryddorna men salvian sparade jag till just före servering, då jag rev den lätt och blandade i för att bara få värmas lite. Till slut blandade jag den kokta pastan i såsen och åt med stark, riven ost.

Regn

Idag har jag oväntat trädgårdsdrömmar. Det har säkert något med vädret att göra. Och dagens Min morgon. Tycker det vore helt perfekt att dra på sig gummistövlar och en ultra bra och gå ut i en trädgård och rota idag. Det närmaste jag kommer en trädgård är dock min hortensia, som överraskande nog fortfarande är going strong på fönsterbrädet. Den borde bara få mer mull och en större kruka, varifrån får man tag på sådant? En vanlig blombutik? Stockmann? Jag har inte precis en K-rauta bakom hörnet mer. Kanske jag bara kan gå nånstans och gräva lite, och hoppas på att inte bli arresterad. Men med närmare eftertanke har jag inte ens en spade.

Lite problematiskt det här. Jag har märkt att jag i det urbana livet ofta saknar den omedelbara kontakten till naturen som jag vuxit upp med. Jag syftar nu alltså på riktig natur som finns i en skog, inte i en park, för fast parker skapar fin omväxling i stadsmiljö är de ändå konstgjorda och därmed ointressanta i grund och botten. De är ofta alltför slipade och onaturliga, om biologen i mig får tala ut. Den ultimata trädgården är just lite grov, okonstlad och ser passligt vildvuxen ut. En sån ska jag ha en dag.

Det hade onekligen sina fördelar att växa upp i en förort med naturen och en trädgård nära till hands. Doften av våt skog. Friskheten och renheten. Plötsligt blir jag rent av orolig över mitt körsbärsträd som bor på gården där hemma som jag fick i studentgåva (dunder presentidé förresten, inte sant - förutsatt att mottagaren har en gård). Hur mår det månne och behöver det beskäras? Inte för att jag nånsin har beskurit något eller någon annan än kanske en apelsin på sin höjd i hela mitt liv. Pappa har däremot så länge jag kan minnas hyst en stor förkärlek till att odla träd och diverse buskvegetation, kanske det är dags för mig att börja ta lärdom av hans trädgårdspredikan så småningom.

Som tur är får jag åka till lande om två veckor och sticka fingrarna i riktig jord - ah. Har jag riktigt tur kanske jag får släpa granris och rada skottkärrslass med ved också. För övrigt har jag också tränings(mar)drömmar som jag med nöd och näppe lyckas avstå ifrån ännu ett par dagar. Ha en bra dag!

Viikon luontokuva

Stugknäpp dag 3

Snart dag 3 av betraktelser inifrån min bubbla, min lilla håla, avstängd från resten av världen. Jag trivs inte mer. Att ligga sjuk är inte min grej (nån som känner att det är ens grej?) och jag börjar känna oroväckande symtom av stugknäpphet (mitt eget ord. Läs: mökkihöperöisyys, känner inte till den svenska motsvarigheten). Det hjälper inte alls att vädret är fantastiskt och trottoaren bara skriker LENKKI när jag beger mig ut. Snyft.

För jag måste bege mig ut idag för att inhandla dagens lunch: grekisk ciabatta med ugnsbakade tomater. (Borde säkert kalla det dagens måltid för nu är jag så mätt att jag knappast får i mig mycket till middag mer idag.. Säger jag bara. Den som känner mig vet att jag är ett matvrak.). Smakade säkert jättegott, jag kände ingenting för att mitt luktsinne tycks vara förlamat såhär på slutmetrarna av förkylningen. Jag kände inte ens smaken av mitt morgonkaffe idag! Det är ren något. Jag bakade körsbärstomaterna med lite olivolja i 150 grader i 10 minuter ungefär, och fyllde sedan Ekbergs härliga mjuka ciabatta med dem, avokado (som fick agera smör i min smörgås), röd salavonasallad, kalamataoliver och dagens två luomuprodukter, Skånemejeris salladsost och Kulmalan Puutarhas petita basilika. Båda visade sig dock vara helt prisvärda och speciellt salladsosten var verkligt bra.

Det verkar som sagt alltså som om flunsan var på väg att ge med sig, vilket är utmärkt eftersom jag är urless och vappen infaller i slutet av veckan. Nu ska jag åter sätta näsan i Språkliga möten och suga i mig lärdomar som en svamp.

Men varför är det alltid så, när man sätter sig med en skolbok i handen och börjar läsa, att man just då - sakta - först blir otroligt irriterad på t.ex. sitt hår som hänger för ögonen och stör. Man kan bara inte tänka på det man läser, håret stör så mycket, så man stiger upp och åtgärdar saken. Bra, nu var det fixat, tänker man och återtar sin position vid boken. Men nu kliar håret i nacken. Okej, ännu en knipsa kan jag hämta. Så man går och återkommer, färdig att glömma allt annat nu och bara läsa. Nåja. Men läpparna är så olidligt torra. Det går ju inte att läsa med torra läppar. Så man reser sig igen och hämtar sitt läppfett, krämar in läpparna och läser några ord. Var är min näsduk? På toaletten? Så går man efter sin näsduk och tar igen upp boken. NU läser jag, tänker man. "För att belysa när tvåspråkigheten kan tänkas ha positiva, neutrala eller till och med negativa effekter menar Skutnabb-Kangas (1976) att.." Men usch vad jag är törstig också. Och så går man efter dricka.

Och såhär håller det på sida in och sida ut. Än piper telefonen, grannen tjuter, kisibrott, satt jag mjölken i kylskåpet? Tankarna bara irrar omkring och koncentrationen smiter iväg. Att det ska vara så svårt, det här är faktiskt viktigt.

Skitroligt

Så skojigt! Helt strålande! Magnus (på radio X3M)s blogg Svensken - se on kiva jos kaikki yrittää.

Nu när jag är sjuk och ligger hemma borde jag kanske göra mig nyttig och sluta surfa omkring bland en massa bloggar och onödiga nyhetssidor, stänga av datorn och koncentrera mig på min viktiga läsning. Kapitlet om språkplanering skymtar redan. Syntaxläsningen är bara inledd. Men istället bjuder jag er på skojiga bloggtips. Och filmtips för den delen också - Coco avant Chanel - megabra. Man får ju offra sig för sina läsare.

PS. En liten efterhandskorrigering - Magnus blogg heter faktiskt Sama suomeksi - se on kiva jos kaikki yrittää. Och visst är det få saker man blir lika glad av då man sjuksurar hemma som av sina nära och kära.

Nyttigt

Lindas sminkblogg

Minkä nuorena alkaa sen vanhana taitaa - borde gälla för det mesta men inte för mig och smink, tyvärr. Jag sminkar fortfarande som på 5an i lågstadiet: mascara, puder och läppfett och that's it. Nu ska jag försöka ta lärdom från Lindas informativa sminkblogg, där bland annat festögon-make-up beskrivs i enkla steg-för-steg-serier (rekord på bindestreck i en mening). Det borde väl vara begripbart, även för mig, en verklig make-up novis.

Vad jag gör idag

Min röst tog och försvann och kvar blev bara en skum halsvärk. Detta efter en 5 timmars feberattack förrförra natten och en närapå mirakulös tillfriskning igår (tydligen inte så värst mirakulös). Jag blir lika konfys av dessa vårförkylningar som av vårat vårväder: emellertid skiner solen, så regnar det, slask, katter och hundar, allt ser grått och glåmigt ut, så plötsligt är det så mörkt att man tror det har blivit kväll, det snöar lite och sen är det soligt igen. Och nu känner jag huvudvärken nalkas, den som jag aldrig har. Bäst jag lägger av med skrivandet och går och lägger mig före min text börjar likna en sjukjournal.

Picknick-nostalgi

Ah, Provence.

Bästa picknick-salladen.

Pimp my krans!

Bästa sällskapet.

Lagade just en till-lyxad salade des crudités (vildrucola, rödlök, tomat, morot, selleri, kikärter, bruna linser, sparris, ägg, olivolja, salt&peppar) till lunch och kände mig helnostalgisk till en picknick min kära kusin och jag gav oss ut på förra våren i Nice. Bilderna var så minnesrika att jag måste dela med mig.

En picknick svår att överträffa.

Rocky

Vila i fred söta vän.

Sometimes I even amaze myself

Experimentet blev en succé.

Aubergine fylld med qvinoa och halloumi (och en halv zucchini)

4 st auberginer

1 lök

3 klyftor vitlök

(en halv zucchini)

1 dl qvinoa

2 dl vatten

2 dl passerad tomat

1 tsk socker

en nypa salt

peppar och rejält med herbes de provence eller annan kryddblandning

sambal oelek

2 st halloumiostar

olivolja

Börja med att tvätta och skära auberginerna på hälft. Salta dem lätt och ställ att gråta (dvs så den beska saften lite får sippra ut på den skurna ytan). Häll qvinoan i en kastrull med vattnet och koka på låg värme tills vattnet försvunnit. Hacka löken och vitlöken fint och sätt i en stor kastrull för att mjukna på svag värme. Ta auberginerna, torka av den skurna ytan med ett hushållspapper och gröp ur halvorna med hjälp av kniv och sked. Det är lite tricky men det går om du först skär 1 cm från kanterna och sen gröper med sked. Hacka upp innanmätet fint och släng med i lökkastrullen. (Vid det här skedet gjorde jag detsamma åt min så gott som rutiga zucchinihalva, men det är säkert inte nödvändigt att ha med.)

Stänk lite olivolja på auberginehalvorna och peppra dem, ställ dem i ugnen för att mjukna i ca 8 minuter i 200 grader. Blanda under tiden passerad tomat, qvinoa och kryddor i lök-auberginekastrullen. Kolla smaken och krydda ytterligare om det känns så, men salta inte så mycket för halloumin bidrar med mycket sälta. Fyll de lite mjuknade auberginehalvorna och lägg på några skivor halloumi. Stek ännu i den övre delen av ugnen i ca 10-15 minuter och servera med ett stänk olivolja.

Mat såklart

Här kanske ett recept för pikniken på vappen?

Pan bagnat.

Praktisk provencealsk proviant som är lätt att äta. Sanomattakin selvää: det är också supergott. Brödet ska fyllas med önskade ingredienser i god tid, gärna redan dagen före, så smakerna får blandas. Helt ypperligt 1 maj- krubb med andra ord!

Idag skall jag dock prova en fusion av ett antal olika recept av fylld aubergine (och en halv zucchini som hänger i mitt kylskåp). Berättar hur det blev sen.

Il y en a un an (part une)

.. que j'ai fais mon valise..

.. mes copines m'ont dit adieu..

.. j'ai pris l'avion..

.. et je m'ai trouvé dans une petite village presque magique..

.. j'ai profité de toutes les plaisirs de la France..

.. et commencé travailler ici, dans un restaurant des gens charmantes.

J'ai aussi commencé mon premier blog - alors bon anniv mon petit blog de lifestyle!

Aprilbilder

Ny kärlek

Jag är lite efter jag vet - men det är för bra.

Keane - Somewhere only we know

Keane - Perfect symmetry

Keane - This is the last time

Pizza

Lagade minipizzor idag helt som jag lovade. Degen blev ändå inte riktigt så hälsosam som jag hade hoppats, för när jag kikade närmare på alla mina olika mjölpåsar insåg jag att de flesta blivit gamla redan förra vintern.. Så går det när man slappar med bakandet. Plus att jag hade något flygfä som hoppade omkring i mitt skafferi! Huj. I roskis flög det mesta. (Oroa er inte, alla ni som ätit kaka hos mig på sistonet, mitt Specialvetemjöl är safe och köpt i år. Det ville jag bara inte ha i pizzan.)

Min bästa idiotsäkra pizzadeg

Blir 1 plåt, alternativt 2 stora pizzor eller 6 små som nu

2,5 tsk torrjäst

2 dl rejält varmt vatten

1 msk olja

1 tsk honung

1 tsk salt

5 dl mjöl av valfri sort

Blanda ut jästen i vattnet och rör i olja, honung och salt. Kippa i mjölet deciliter för deciliter. Här brukar jag variera, men använda typ 2-3 dl vete- eller jästbrödsmjöl och lite annat som speltmjöl, rågmjöl eller röra i havreflarn e.d. Förutsatt att dessa inte blivit gamla alltså. Idag fick jag nöja mig med jästbrödsmjöl och speltflarn. Nåja, ta sen ut degen på bordet och knåda rejält. Strö lite mjöl på bottnen av bunken och lägg tillbaks degen, täck över den och ställ på varm paikka att jäsa ca 45 minuter. Knåda sen och kavla i önskad form.

OBS! Här emellan ett litet trix som jag lärt mig av min syster med nära anknytningar till den äkta italienska pizzabagartekniken: Glöm bakplåtspappret då du ska steka din pizza och lägg den direkt på en något oljad, gärna färdigt varm plåt! Resultatet blir som ett knaprigt stenugnsbotten istället för sörjig bullbotten.

Tomatsås

(som idag blev extra god så jag skriver exakt som jag gjorde)

1 burk passata di pomodoro

1 hackad vitlöksklyfta

2 msk ketchup

0,5 tsk sambal oelek

1 tsk socker

1 tsk salt

svartpeppar

en halv kruka färsk basilika

Fyllning: paprika, zucchini, mozzarella, rucola, olivolja och lite balsamvinäger. En anmärkning för den som ämnar laga minipizzor: Jag stekte i 230 grader och tydligen lite för länge för bottnen blev mer frasiga än man kunde önska. 220-230 grader och 10-13 minuter räcker.

Glömde fota! Gott var det, mjam.

Hej hallå

Jag måste ta en liten paus från mitt oerhört duktiga moddaläsande med en roande bloggstund. Jag kämpar på med Språkliga möten, bok nummer ett till moddalinjen på Uni, och har lovat mig själv att jag efter detta inlägg ska hugga tänderna i den andra boken Koncentrerad nusvensk formlära och syntax. Låter attraktivt inte sant? Det kan hända att detta blir ett långt inlägg.

Idag skulle jag nog påstå att jag kommit någon vart med läsandet. Har läst om variationslingvistik dvs språklig variation, vilket innebär hur språket man talar varierar beroende på med vem och om vad och var och när man talar. Bland annat. Har också läst om språkinlärning och olika slag av enspråkighet. Texten är intressant och fullständigt begriplig, den kräver bara en massa tankeverksamhet och -bearbetning eftersom den är iskallt faktaa faktaa faktaa (mitt favoritcitat från en gammal psykkalärare) plus ständigt uppkommande nya termer och teorier. Det är tung läsning. Sånt är jag inte van med mer. Hängde hjärnan i knaggen och glömde bort allt som heter seriösa studier under de senaste 3,5 åren.

Bilden ovan föreställer mitt nyaste inredningsprojekt på hemmafronten, köpte en Hortensia förra veckan som jag ämnar försöka hålla vid liv till vappen åtminstone och helst längre. Krukväxter och jag brukar inte gå ihop och som bäst håller jag på att ta kål på min Aloe vera- kaktus, i alla fall av dess utseende att döma. Jag fattar inte, den är en kaktus. Först vattnade jag den visst för ofta (vissa individer tål tydligen inte en halv deci vatten på halvåret), sen slutar jag vattna den och den blir brun. Eländigt. Hortensian har jag i alla fall klara besked på: Inget vattenbad på botten av krukan, 0,5 dl vatten varje dag. Därav vattenflaskan bredvid blomman, då är det praktiskt att vattna den varje dag JU - min egen uppfinninf. (OMG, jag kom just på att jag kommer att bli tvungen att be nån vattna min blomma om jag reser bort för mer än en dag. Vad pinsamt.) Anyway, jag kallar det operation Hortensia.

Så råkade jag komma över följande intressanta ingrediens idag (bild nedan) och måste plocka med den för att jag på senaste tiden bekantat mig med ett flertal recept som ska innehålla stem ginger och som jag tänker prova på, bland dem Anna Bergenströms Gingers mjuka kaka och månget Jamie Oliver- recept, som Rhubarb and sticky stem ginger crumble. Som bäst är jag sugen på pizza och bestämde mig för att baka det i morgon, vegetariska minipizzor på hälsobotten blir det för hälsotider råder.

Men kanske det nu är dags att återgå till modersmålets fängslande värld. Ordklasser och satsdelar, här kommer jag. Tur att substantiv klingar bekant.

Inspis för vårhem

Notebook magazine

Canadian home and country

Home beautiful magazine

Coastal living magazine - Nu undrar jag hur svårt det är att montera loss ett lysrör till badrumslampa och installera en sån här istället? Kan det väl vara så svårt?

Country homes and interiors magazine

Interiors by Design

Sensational color Kate Smith

På effektiv vårstädning följer inredningsiver lika säkert som natt på dag. Hittade en jättefin inredningsblogg just som heter Brabournefarm och ville lägga upp några favoritbilder. Låt dig inspireras. Jag skall i alla fall köpa vita små korgar till badrummet ASAP.

Begick misstaget att gå och kika på Lindas jordenrunt-blogg för några kvällar sedan, lyckades slita mig ifrån den först vid 02- tiden och drömde därefter kreisiga djungeldrömmar med diverse andra.. konstiga inslag hela natten. Jag kan avslöja så mycket att blod, svett och tårar var inblandade. Och bebisar. Hade inget att göra med Lindas blogg alltså. Men nu kan jag inte sluta fascineras över hennes resa och de upplevelser hon varit med om. Jag vill ju också! Usch vad jag blir avundsjuk. Tur att hon kommer hem snart :P.

Grönt te for dummies

Att grönt te är hälsosamt vet väl de flesta. Även jag. Tyvärr hör jag till dem som tycker att grönt te mest påminner om löylyvatten med en björkkvast i, både till smaken och utseendet (jag vet, man sätter det inte i ögat så det ska inte spela nån roll). Just smaken är avgörande för mig, och om jag fick välja skulle jag hålla mig till att dricka kaffe hela dagen och kanske variera med Earl Grey med mycket mjölk i emellanåt. Men nu får jag ju inte välja, utan grönt te skall det drickas och gärna ofta. Så jag har utvecklat ett recept som gör grönt te helt drickbart, rentav gott faktiskt.

Du låter teet sjuda i en halv kopp 80 gradigt (inte kokande, då blir smaken sträv för grönt te) vatten så det blir rejält starkt. Blanda i honung, lite citronsaft och varför inte någon krydda, typ färsk mynta eller något mer exotiskt, och häll sedan över detta i ett glas fyllt med is. Plötsligt har det gröna teet blivit namnam!

Så har Emilia o jag funnit hurtigetsandan igen och inledde idag Kesäkuntoon 2010 med en försiktig men överraskande easy 40 minuters länk. Dammade just av min pulsmätare och skall sätta på mig den under reprisen i veckoslutet. Nu borde vi bara börja variera rutten, har någon bra idéer för springrutter i Helsingfors?

Ett fynd från förra sommaren.