Hyvältä näyttää niinku kuuluki. Det var ett fint bröllop på lördagen. Hela släkten var såklart på plats, inte min då alltså utan pojkvännens, det var hans kusin och hennes man som fick varandra i en stämningsfull ceremoni. Speciellt kyrkan var jättevacker och inte ett öga var torrt, åtminstone inte undertecknades som ansträngde sig hårt för att inte lipa som ett barn och snora ner sig. Mycket skratt, mat och dans. Som utomstående i släkten har jag ofta tänkt på vilken lycka det är med en stor, tillgiven släkt som samlas minst en gång om året och där alla verkligen känner varandra och kommer överens. Det är inte alla som har det så.
Ett stort tack och ännu en hjärtlig gratulation till det nyblivna paret Nikander. På tal om släkt är mamma på välförtjänt semester i Spanien i veckan och jag i mina gamla barndomshoods som hund- och mummivakt. Speciellt idag känner jag mig extra altruistisk då jag först får ta ut Lina, sedan Hansku, sedan hämta mummi från jobbet - dit hon har förbjudits att köra själv eftersom hon inte har satt sig bakom ratten nu på ett halvår (sedan hon officiellt blivit gammal iom ett par smärre överkörningar och en tråkig fallincident får hon åka dit med mamma varje dag för vädring) och dessutom med sina 87 år som sagt börjar bli en något labil bilist - eventuellt föra henne via butiken, och sedan mata Lina och Hannibal turvis. Plus att jag kör disk- och tvättmaskiner hela dagen och tömmer dem, kanske den värsta möjliga hushållssysslan nånsin.
Jag tänkte ta ut cykeln men nu snöar det tydligen för omväxlingens skull. 160 snöiga dagar är av allt att döma inte tillräckligt. Men om 2 dagar är det april och då är det vår, vet väl alla! Så en par dagar vinter kan man väl ännu uthärda. Just och just.
Fina brudparet!
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti
Nu hittade du rätt! Skriv nåt, pleaase.