För alla inredningsfreaks (som bl.a. min syster och jag för tillfället* då hon står inför inredandet av sin nya lägenhet) vill jag marknadsföra
Stylizimo.blogspot.com som jag kom över för en tid sedan. Hemreportagen är så söta med nätta, ljusa kombinationer och stämningar. Det är fina bilder för alla som uppskattar bohemchic, klassisk stil. Nu just brinner jag av iver att få konstruera en typ sån här myshörna eller någon slags kombination allt (syftar på bilderna nedan såklart, från Stylizimo). Jag vet inte vad det är med hösten, då grips jag alltid av grymmaste bobyggarfebern som varar fram till jul.
I min sedvanliga otålighet hyrde jag idag nästan rentav en Paku ovelle och begav mig till mina föräldrars hus för att plocka upp en grå minisoffa som inte får plats i syrrans kommande kämppä och som jag får adoptera. Efter en tuff viljekamp beslöt jag dock att jag kan ge mig till tåls i en vecka tills Ninnis andra saker transporteras till stan i ett lass och leveransen är gratis. Stundvis vinner förnuftet tack och lov över känslorna. Dessvärre bara stundvis. (Att min internetanslutning hakade upp sig för en dryg halvtimme just när jag skulle surfa fram numret till paketbilstjänsten hade nog nånting med det förnuftiga beslutet att göra, det måste medges.)
Men jag har länge planerat en expedition till nåt av stans största lopptorg för att inredningsfynda och tror att det kanske ska bli av nu inkommande lördag, förutsatt att jag känner mig morgonpigg. På basen av mina loppiserfarenheter krävs det att man är ute i god tid för att komma åt juvelerna - busslaster av ryska ..kunder invaderar allt som oftast ställena redan vid 9- tiden. Tänker börja med Valtteri i Vallgård, en gammal bekantskap från gymnasietiden då min kompis och jag en höst med omväxlande framgång försökte tråka högvis med gamla kläder åt ifrågavarande ryskor. Vi hade vårt stambord, nr. 39 var det visst, invid de afrikanska elektronikförsäljarna, bland övriga lite skumma businessmän i den stora, unkna hallen. Min kompis (vars namn jag i sammanhanget lämnar opublicerat) lär inte glömma en särskild morgon då hon nästan slocknade bakom vårt försäljningsstånd och skrämde bort även de mest beresta ryska loppisbesökarna med sina svullna ögon som följd av en tung festnatt. T.o.m. elektronikförsäljarna skuffade sina kasettspelare nån bit bortåt. Goda tider. Något mindre god kommers.
Hur som helst, jag ska söka lite glasprylar, burkar och annat skoj som det känns töntigt att köpa som nyproducerade eftersom det finns så mycket krimskrams i världen redan. Det gamla är dessutom mycket mer intressant.
*OK jag är alltid en inredningsfreak. Släktfel.
Vi kände oss hungriga sent igår kväll med syrran men insåg snabbt till vårt förträt att skåpen ekade av tomhet efter veckoslutet, så vi bestämde oss för att testa på att skrapa ihop några scones av ingredienserna som fanns att finna. Riktigt bra, ugnsvarma scones med smör kan ju vara en verklig höjdare. Jag har ännu heller inte helt kommit över Harrod's äppel-kanelscones i London förra hösten. Nu hade jag hur som helst inte så mycket mer än lite frusna blåbär från sommaren att piffa upp sconesen med, men de blev delikata ändå och mycket mättande! Urenkelt, snabbt, relativt hälsosamt och jättegott, även följande dag (speciellt lite värmda med vaniljsås).
