Salutorget

En restaurang att rekommendera är definitivt Salutorget på Espan. Den är min nya favoritrestaurang i stan. Jättegod skandinavisk mat och internationell men mysig stämning. Och kring 30€ för en trerätters lunch på söndag med för- och efterrättsbuffet och två valbara rätter som huvudrätt, inte illa. Extra plus för fint café och snygg drinkbar.

Salutorgets fina café.

Äntligen en bild på Nougat på Bulevarden.

Julpanettoneurval.

Kärlek och inte riktigt kärlek

Jag är förtrollad. Vill ju också ha en pojkvän som är odödlig och blek. Alternativt har långt mörkt hår och svällande muskler.

Den som inte har sett Twilight- filmerna bör enligt min mening göra det så snabbt som möjligt. Helst idag. Gå till Filmtown nu och därefter på bio. Jag såg Twilight New Moon igår kväll och har inte ännu riktigt lyckats skaka av mig upphetsningen. Visst finns det element som är avsedda för en yngre målgrupp än jag och specialeffekterna är lite töntiga emellanåt. Så förhåller jag mig också i princip skeptisk till att kvinnan i filmen hela tiden måste "räddas" och "beskyddas" av männen. Men det gör ingenting. Rädda och beskydda mig, någon! Jag kan bara inte låta bli att älska stämningen, landskapen och skådespelarna. Det är fnittrigt, roligt och totalt exalterande. Som verklig förälskelse skall vara.

Nog om det, fast det är svårt att lägga av. Åt också på Saffron som jag berättade igår, en ny restaurang på Kalevagatan som bjuder på modern indian cuisine. Utifrån såg det så trevligt ut, men efteråt känns det som något av en besvikelse. Maten var alldeles okej, vi åt lammcurry och Chicken tandoori samt en förrätt komponerad av köksmästaren. Och vi drack, hör och häpna, öl. Indiskt öl är mycket gott, faktiskt. Kryddorna var på sin plats och till och med Naan- brödet var rejält smörat och kryddigt. Allt hade varit nästan väl, hade inte själva stället skrikit Silja Serenade. Verkligen, vi undrar hur inredaren har tänkt. Silja Serenade är helt okej om man är på kryssning. Men guldräck, teak tak och golv samt grymma fejkblomsuppsättningar mot tygbeklädda väggar i vinröd kulör (hu) blir obekvämt i längden när man befinner sig på torra land. Och lamporna var helt enkelt konstiga, orangea metallkupor som nästan gav bastukänsla. Eftersom maten var fräsh men hade gjorts lite väl fet och inredningens bastu-kryssningsfusion inte fick oss att trivas, enades vi om att ge Saffron helhetsvitsordet 7.

Nu ska jag sätta upp en liten julbildskavalkad! Fortsättning följer just.

Hallåå!

Jo jag lever ännu! Med nöd och näppe. Så skönt med veckoslut och tid att göra allt man tycker om, inte sant?

Veckosluten är också reserverade för två nödvändiga ont för mig. Saker som jag känner mig för utmattad för på veckan. Det första är såklart att jumppa. Tänk om jag skulle jumppa på veckan och bli så trött att jag inte orkar jobba? Risken kan finnas. Men nästa vecka ska jag ändå gå och testa Motivus Pace som lär ska vara som cirkelträning med gym-maskiner. Kommer ihåg att jag hatade cirkelträning i högstadiet, så det blir intressant. Rapport följer sedan, förr eller senare. Den andra pesten som hänger över mig på veckosluten är att skriva slutarbetet. Blää i potens. Helt för tungt på veckan, utan tvekan. Bäst bara att ge upp och satsa på att skriva på veckosluten istället fram till jul. Det går inte så bra hittils kan jag berätta.

För att få fart på skrivande av både slutarbete och blogg (fast bloggen är ju alltid rolig) skall jag investera i en ny dator nästa vecka. Skall bli en Maccare! Då kan jag garanterat inte hålla mig för att knappra på någon text hela tiden. Förhoppningsvis slutarbetet. Jag skall bli som Lisbeth Salander! Nörd och börja hacka! Akta er, IT-världens hemligheter. Nä, ska nog bara ha en helt vanlig vit MacBook med Office-paket. Sebbe som kommer att göra mig följe till Mac-butiken och skaffa en åt sig själv samtidigt tycker det är något roligt i att jag vill ha en vit Mac som passar med min inredning. Men det är klart en dator skall passa inredningen, första kriteriet!

Sen ska den gå att surfa på nätet med och sen att skriva ett ord eller två med. En Mac vill jag ha för att de inte blir tröga och får maskar och dylika larvdjur så ofta som vanliga datorer (ehh, vad heter de nu? Nå allt utom Mac. Blottar totalt min kunskapsbrist i ämnet i detta inlägg. Ska aldrig mera skriva om datorer.) Min nuvarande FujitsuSiemens- läppäre som jag adopterade av Annalina för några år sedan har troget följt mina sena skolarbetskvällar och till och med varit av och an till Nice, men har på sistonet blivit alldeles för fundersam. Det går ju inte att skriva ett slutarbete på en dator som håller på och puttrar i 5 minuter före den stavar slut -ojektaspekter när man vill skriva ut projektaspekter. Vet någon, var kan man göra sig av med gamla datorer? De är väl problemavfall, vart skall man föra dem? Hur kan man ge dem ett värdigt slut?

Nu skall jag just ge mig av, skall ut och äta ikväll till Saffron på Kalevagatan. Modern indian cuisine heter det, låter ju intressant och ser synnerligen inbjudande ut av fasaden att döma. Det står "slutarbete" i min kalender för imorgon, så en recension följer troligtvis då!

Trevlig lördagskväll everybody.

PS. En månad och två dagar till jul! Jihii!

Beskrivande

Det här beskriver mitt skrivande ganska bra idag: Quand tu commences a rever que t'es dans un autre espace temps..

Chokokaka

Just nu skulle jag egentligen vilja gå och se på Lipstick Jungle för att det är bara så bra och Kirby är hetare än het. Men, jag känner mig skyldig över att inte ha skrivit något på länge, så jag skall klämma fram en snabb liten text.

Jag vet att jag inte ens har fått fram en bild på spökkakan som jag lovade förra veckan, men jag kan berätta att den blev fin. Om sanningen skall fram måste jag medge att jag inte ens har en bild på den. Eländigt, jag vet. Men jag kan beskriva den: Jag lagade alltså en stor chokokaksbotten (typ 28 cms diameter) som jag skar på kritiska ställen så den blev att se ut ungefär som ett spöke. Min vän tyckte det var en fin svampkaka. Men, detta var före jag pudrade kakan vit med pudersocker och lagade ögon och en spökmun åt den med små salmiakskarameller - då blev det andra pipor. Jag pyntade ännu fatet som kakan stod på med löstands-karkkin, och då förstod varenda kotte att kakan skulle föreställa ett spöke. Spöket fick till och med komplimanger. Summa summarum, utformingen måste kanske ännu slipas något till nästa Halloween men kakan i sig själv är en solklar succé varje gång. Det här är en kaka som är hälsosam för själen, så till alla gäster som åt den på lördagen: det är för sent att angsta över ingredienserna nu.

Den idiotsäkra, bästa chokokakan nånsin, 12 rejäla bitar

1 ½ platta hushållschoklad
225 g smör
5 ägg
1 ½ dl socker
1,3 dl mjöl

Smörj en form, inte den minsta du kan få tag på. Smält chokladen och smöret i en liten skål, jag brukar göra det försiktigt i mikron, är kanske inte helt ortodoxt men går hur bra som helst. Separera äggulorna och vitorna så, att gulorna går i den största skålen du har och vitorna i en mindre skål som är lätt att vispa i. Vispa sockret i gulorna så det bildar ett pösigt skum. Vispa sen vitorna till ett hårt skum. Rör smör-chokladblandningen i gulorna och sedan vetemjölet. Lyft till sist försiktigt i vitskummet och rör smeten jämn med lugna tag. Häll alltihopa i formen och stek i 175 grader i ca 40 minuter. Låt svalna i formen, annars har du ganska snabbt en chokopizzabotten att bjuda på.

Här är det konstiga, när jag steker kakan i en aluminieform tar det 40 minuter. Men när jag steker den i en porslinform tar det knappa 15 minuter! Fast aluminium borde leda värme bättre än porslin? Så var på din vakt, för kakan skall vara klibbig i mitten när du tar den ur ugnen och kanterna får inte brinna. Om du tänker pudra kakan med pudersocker måste du vänta tills den är helt kall, ställ den helst i kylskåp över natten. Denhär kakan är annars också som bäst om den får dra sig under plastfolie en dag före servering.

Jag har väl inte ännu satt upp några andra än bakningsrecept? Det är för att jag inte har hunnit laga ordentlig mat hemma under min bloggarkarriär. Skall nog ändra på det ännu! Lite tråkigt inlägg utan bilder, men jag skall kompensera det imorgon med en massa fint.

Förresten, en sista åsiktsförfrågan för att engagera läsarna: Min kompis tog igår svininfluensavaccinet och fick galna bieffekter, 39 graders feber och stick i lungorna. Nu undrar jag om man skall våga ta vaccinet? Behövs det egentligen? Vem tänker ta det, handen upp.

Nej till kärnkraft

Det här kommer kanske lite plötsligt men, jag har alltid tyckt att det är något creepyt med kärnkraft. För mig känns det ofattabart att någon kan tycka att det låter som en bra idé att lagra radioaktivt avfall i berggrunden för flera tusentals år framåt och hoppas att det hålls där? I det land vi och generationer efter oss ska bo i, glada och ovetande, ovanför kamrar fulla med giftig massa? Låter som att gillra en giftbomb på sig själv tycker jag. Dessutom förfäras jag av tanken att i framtiden bo i ett land där det finns sju kärnkraftverk utspridda här och där, så att det är omöjligt att bo tillräckligt långt ifrån ett (dvs på säkert avstånd ifall det händer något) vart man än flyttar.

Jag fick idag mitt nyhetsbrev från Greenpeace och gick sedan på deras sidor och läste upp mig lite på ämnet. Här är huvudorsakerna till att jag säger nej till kärnkraft:

1. Det blir bara marginellt mindre koldioxidutsläpp mha kärnkraft. Förnybar energi ger en märkbar förminskning samtidigt som det är risk- och sgs utsläppsfritt.
2. Med kärnkraft följer alltid en risk.
3. En satsning på förnybar energi skulle skapa mer jobb inom landet än kärnkraft skulle göra.

Kolla mer på Nej till kärnkraft på Greenpeace och Ydinvoima.fi. Jag väljer åtminstone min nästa riksdagsledamot på basis av dess inställning till kärnkraft och förnybara energikällor. Och skall seriöst överväga att skaffa el från förnybara källor till min nästa lägenhet! Japp, jag skall flytta! När vet jag inte ännu men asap :). Mer om det sedan, nu skall jag baka spök-kaka.

Jess

Ibland blir man bara så glad av helt små saker. Som av att träffa en vän som man inte har sett på länge, vilket jag gjorde igår. Eller av att hjälpa någon av sina närmaste, vilket jag också gjorde igår. Eller så bara av att ha något meningsfullt att göra och något att se fram emot, vilket jag fick idag och som bara gjorde min dag och troligen hela min vecka!

Min måndag var dock verkligen inte som idag. Då avstod jag från att blogga för att inte förstöra någon annans dag samtidigt. Kändes som om jag hade gjort universum en tjänst med att aldrig stiga upp den dagen. Säkert ingen obekant känsla för någon. Skitpissr*vedagar kommer och går men de är bara så eländigt.. skit. Jag kan ta en enkel spåraresa på en skitdag som exempel. Det är något som kan vara ödesdigert för mig att ta mig an ifall jag är på gränsen till ett inre nervöst sammanbrott. Tänk dig: Såklart sätter det sig någon bakom dig som helt skamlöst frustar förkylda hostdroppar rakt i din nacke. Såklart kommer det in minst två klasser med 7-åringar som alla skriker och stojar så det bara ilar i ditt värkande huvud. Såklart sätter sig den där spurgun vid Sörnäs bredvid dig, och sitter sedan där ända till Järnvägsstationen medan du försöker låta bli att andas. För att inte glömma att du möjligtvis i all hast på morgonen har missat att ditt resekort har gått ut, och att kontrollanterna då såklart stiger på en hållplats före du ska stiga av och stenhårt ignorerar dina förklaringar.

På en skitdag är jag troligen helt sönder och färdig efter denna reseupplevelse. Redo att krypa hem och dra något gammalt över mig. Men inte på en dag som denna! Då kan jag fast ta en skrikande, stojande kläpp i famnen. Spurgun får min sympati, stackars söta alkkisfabo, och jag kanske till och med bjuder på Mynthon åt patienten bakom mig. Och då är jag dessutom så allert att jag märker dedär förbaskade smurfarna på hållplatsen före de hinner stiga på och slinker av snabbt som en blixt och undviker en maffig bot haha, vad är väl bättre än det!

Hoppas du har haft en lika bra dag som jag idag! Kramar!

Höstkväll

Det har varit ett lugnt och kiva veckoslut, har idag äntligen tillfrisknat från min konstiga snuva/halsinflammation och haft besök av min kusin som bor i London. Jag tror jag är den enda som inte hatar vädret där ute för tillfället! Perfekt höstväder är det ju.

Titta vilka mysiga bilder jag hittade från Niki Jones. På hennes företags webbsidor finns så fina inredningsgrejer. Jag kunde beställa allt hit nu genast på momangen om det inte var för att jag av princip försöker att inte beställa saker från nätet som sen flygs hit från fjärran land, när det redan finns hur bra som helst med färdigt flugna varor i butikerna här. Man gör ju sitt bästa för att vara eko-martyr ibland. Men det finns så mycket finare saker utomlands att det kan vara svårt att nöja sig med utbudet här. Så jag brukar försöka passa på att roffa åt mig när jag en gång är på resa och sedan kolla på webbsidor för utländska märken närmast i idésamlarsyfte. Undrar vilket som är mer ekologiskt, att beställa varor till sig utomlandsifrån eller att själv åka på resa och shoppa som besatt?

Hur som helst, just en sån brasa skulle jag vilja sitta vid nu och läsa Charles Dickens A Christmas Carol som jag fick av min kusin som hälsning från London. Ännu med en kopp te och min lycka vore all. Och nån som masserar mina axlar. Alternativt fötter. Och lite hembakta pepparkakor. Och en hund som sover i en korg bredvid. Ahh. Om du tycker jag överdriver med fiilistelyn nu så vill du inte kolla på min blogg vid jul.

Men kanske jag sätter punkt för fantasierna här (åtminstone axelmassage- grejen lär nog förbli en dröm om det blir upp till min pojkvän) och skriver vidare med ett recept på sämlor som vi bakade igår med min kusin. De blev goda, men vi tyckte att det ursprungliga receptet var lite saltfattigt, så här har jag ökat mängden salt lite. Sämlorna är urenkla och snabba att baka! Vi åt dem med fisk men konstaterade att de säkert passar bra med t.ex. stark ost också. Jag garanterarar att de här sämlorna är mjuka och saftiga i flera dagar bara man låter dem jäsa ordentligt.

Anissämlor

1 pkt jäst (50 g)
2 dl ljummet vatten
2 dl piimä
3 msk rypsolja
2 tsk salt
3 msk malen anis
4 dl jästbrödsvetemjöl
1 dl rågkross eller rågmjöl eller havregryn
4-5 dl halvgrovt vetemjöl (jag använde 50/50 grovt speltmjöl)

Lös jästen i vattnen och häll i piimä, olja, salt och anis. Blanda jämnt och fortsätt med jästbrödsvetemjöl, sedan rågkross och till sist nästan allt vetemjöl. Arbeta degen ordentligt. Vid det här skedet ska den börja vara blank och släppa kanterna från bunken. Så reglera mjölmängden om degen inte motsvarar den beskrivningen. Täck över och låt jäsa i 40 minuter. Stjälp på en mjölad yta och knåda ännu lite. Dela sedan degen i 16 delar som du försiktigt rullar till små bullar. Ställ på en plåt att jäsa ännu i 20 minuter, strö över försiktigt med mjöl och grädda i 200 grader i ca 20 minuter. Låt svalna under en duk.

Ha en skön höstig söndagskväll :).

Pannkaka

Idag skrev jag den sista tenten för mitt studieprogram! Hade jag förstått det igår då jag borde ha läst till tenten hade jag kanske gjort det med något större eftertanke. Försökt njuta av att få läsa en illa skriven powerpoint för sista gången, pränta i mig obegripliga minneslistor som raderas ur minnet sekunden efter att jag stiger ut ur klassrummet, memorera fullständigt onödiga fakta som inte medför någon som helst nytta för mig i det kommande arbetslivet.. Nå, nu kan jag lägga allt det bakom mig och glömma att jag någonsin skrivit en enda tent i den skolan!

Missförstå mig inte, dessa tre studieår har absolut inte varit bortkastade. Inte alls, studieprogrammet har medfört otaliga värdefulla och helt unika upplevelser. Jag har gjort en massa saker som jag garanterat inte hade gjort annars (fast så är det väl med allt man tar sig till i livet.. Hej, jag försöker vara positiv!) Summa summarum, jag skulle inte kalla mina studieår bortkastad tid. Åtminstone inte totalt bortkastad.

Men igår kväll var jag hur som helst bombis på att denna sista tent skulle bli total pannkaka. För pannkaka var nämligen en av de saker som jag gjorde istället för att plugga. Den blev jättegod, frasig och fluffig. Jag har lagat den flera gånger och den får alltid mycket komplimanger. Jag tycker inte om ett såndänt skinn till pannkaka. Den här blir garanterat god, helt som min mummi brukade laga, och receptet är som följer:

Vispa 3 ägg i en stor skål. Häll i 6 dl mjölk och vispa vidare. Vispa i 3 dl mjöl (jag använde grövre speltmjöl, men ett varningens ord: det smakar hälsosamt) och sedan 2 msk socker, 1 tsk vaniljsocker, 1 tsk salt. Häll till sist i 50 g smultet smör (jag satt 25 g och det funkar, men igen, det smakar hälsovänligt) och låt jäsa ½ timme. Häll på en plåt med bakplåtspapper (min var 37 x 27 cm) och stek i 200 grader, lite lägre ner i ugnen, i 25-30 minuter.

Jag brukar ännu strö på lite socker när jag tar ut pannkakan ur ugnen. Om jag skall bjuda på kakan brukar jag baka den med fulla mängden smör och socker, men om jag bakar den för mig själv brukar jag försöka laga den hälsosam. (Haha, jag är en feeder!) Åt mig själv brukar jag också blanda i t.ex. havregryn eller blåbär.

Så avslutningsvis en hälsning till min kompis som åker till Amerika imorgon. Jag ville hitta en passlig bild för att önska dig trevlig resa, men kom sedan över detta lustiga info på Madisons hemsidor. Det kan väl vara nyttigt att veta för alla vid Halloweentider! Trevlig resa hon'!

Brottom

Bild:Sweetbeets (klicka på bilden så kommer du till köpstället).

Är det bara jag som tycker att man inte hinner med just något på en dag nuförtiden? Timmarna bara springer iväg, speciellt när man är fördjupad i något. Idag hade jag en ledig dag då jag trodde jag skulle ha fått massor gjort.. och nog har jag ju det, men vart tog alla timmarna vägen? Klockan är 10 när jag sätter mig vid datorn med uppkavlade ärmar och nästa gång jag ser på klockan är den 16:30. Mer eller mindre. Och samma sak är det varje dag. Det känns som om tiden mellan måndag och fredag blir bara kortare för varje vecka.

Det var faktiskt inte meningen att bygga en såhär självklar bro till bilden där uppe, men när det nu råkade bli så passligt så kan jag ju lika gärna deklarera att: Jag vill ha en såndän! För titta vad jag hittade idag på decor8 (när jag skulle läsa på tent), kalendrar som man kan köpa på nätet och printa ut själv och hänga på sin vägg! Helt genialiskt. Varför har jag aldrig tänkt på att rita en egen kalender? På nätet finns massor olika motiv, som t.ex. denhär jättesöta från Sweetbeets. Jag ska så fort som snarast fixa en rejäl kalender att hänga på väggen, antingen köpa en sånhän eller rita en liknande själv. Nu skall jag dock glömma allt vad kalendrar heter och börja läsa till ryskatenten, pashalsta. Skriver ett bättre inlägg imorgon (eventuellt) om tiden inte tar slut då också (vilket den eventuellt gör).

PS. Min sambo har idag kväll inlett sin skådespelarkarriär i teve! Rocky har idag synats i BUU-klubben. Jag förväntade mig nervöst stirrande i en knut och kakkande omkring (från Rockys sida alltså) men det blev det ej, hans uppträdande gick hur fint som helst. Fortsättning följer på torsdag och söndag. Jag skulle kolla alla dagar om det inte var för att barnprogrammen mellan Rockys framträdanden är så olidligt.. gäsp.
PS2. Grattis Ninni på körkortet :).

Huh

Nåja, nu har jag finslipat layouten i 2 timmar, vad tycks? Ska ännu gräva fram en passlig bild.

Jag har redan länge läst andras bloggar och tyckt att det skulle vara jätteroligt att ha en egen blogg. Inte för att jag anser att jag har något hyperviktigt att dela med världen men för min egen skojs skull samt för att kanske någon gång få en tanke nedplitad som någon annan också kan ha nytta av. Får se hur det går och hur flitigt jag skriver.

Feedback är önskvärt! Jag vill gärna veta vad Du tycker jag skall skriva mer eller mindre om, jag skall försöka låta bli att göra bloggen till en allmän dagbok utan istället skriva om nyttiga, vettiga saker (ur ett personligt perspektiv såklart) som intresserar också någon annan än mamma.

Idag blir inlägget dock kort för nu har jag jobbat så flitigt vid datorn hela dagen att jag behöver omväxling! Får väl hitta på någon ensam inomhussyssla eftersom jag är rätt förkyld och varken ids gå ut eller be någon hålla mig sällskap.. Så, för dig som undrar vad du skall göra ikväll ifall du, som jag, är tvungen att hållas inomhus av ankomna orsaker kan jag tipsa att t.ex. läsa Christopher Ciccones "Livet med min syster Madonna" (Tivoli, Akademen), en mycket bra bok för dig som är nyfiken på Madonna.