Nej till kärnkraft

Det här kommer kanske lite plötsligt men, jag har alltid tyckt att det är något creepyt med kärnkraft. För mig känns det ofattabart att någon kan tycka att det låter som en bra idé att lagra radioaktivt avfall i berggrunden för flera tusentals år framåt och hoppas att det hålls där? I det land vi och generationer efter oss ska bo i, glada och ovetande, ovanför kamrar fulla med giftig massa? Låter som att gillra en giftbomb på sig själv tycker jag. Dessutom förfäras jag av tanken att i framtiden bo i ett land där det finns sju kärnkraftverk utspridda här och där, så att det är omöjligt att bo tillräckligt långt ifrån ett (dvs på säkert avstånd ifall det händer något) vart man än flyttar.

Jag fick idag mitt nyhetsbrev från Greenpeace och gick sedan på deras sidor och läste upp mig lite på ämnet. Här är huvudorsakerna till att jag säger nej till kärnkraft:

1. Det blir bara marginellt mindre koldioxidutsläpp mha kärnkraft. Förnybar energi ger en märkbar förminskning samtidigt som det är risk- och sgs utsläppsfritt.
2. Med kärnkraft följer alltid en risk.
3. En satsning på förnybar energi skulle skapa mer jobb inom landet än kärnkraft skulle göra.

Kolla mer på Nej till kärnkraft på Greenpeace och Ydinvoima.fi. Jag väljer åtminstone min nästa riksdagsledamot på basis av dess inställning till kärnkraft och förnybara energikällor. Och skall seriöst överväga att skaffa el från förnybara källor till min nästa lägenhet! Japp, jag skall flytta! När vet jag inte ännu men asap :). Mer om det sedan, nu skall jag baka spök-kaka.

Jess

Ibland blir man bara så glad av helt små saker. Som av att träffa en vän som man inte har sett på länge, vilket jag gjorde igår. Eller av att hjälpa någon av sina närmaste, vilket jag också gjorde igår. Eller så bara av att ha något meningsfullt att göra och något att se fram emot, vilket jag fick idag och som bara gjorde min dag och troligen hela min vecka!

Min måndag var dock verkligen inte som idag. Då avstod jag från att blogga för att inte förstöra någon annans dag samtidigt. Kändes som om jag hade gjort universum en tjänst med att aldrig stiga upp den dagen. Säkert ingen obekant känsla för någon. Skitpissr*vedagar kommer och går men de är bara så eländigt.. skit. Jag kan ta en enkel spåraresa på en skitdag som exempel. Det är något som kan vara ödesdigert för mig att ta mig an ifall jag är på gränsen till ett inre nervöst sammanbrott. Tänk dig: Såklart sätter det sig någon bakom dig som helt skamlöst frustar förkylda hostdroppar rakt i din nacke. Såklart kommer det in minst två klasser med 7-åringar som alla skriker och stojar så det bara ilar i ditt värkande huvud. Såklart sätter sig den där spurgun vid Sörnäs bredvid dig, och sitter sedan där ända till Järnvägsstationen medan du försöker låta bli att andas. För att inte glömma att du möjligtvis i all hast på morgonen har missat att ditt resekort har gått ut, och att kontrollanterna då såklart stiger på en hållplats före du ska stiga av och stenhårt ignorerar dina förklaringar.

På en skitdag är jag troligen helt sönder och färdig efter denna reseupplevelse. Redo att krypa hem och dra något gammalt över mig. Men inte på en dag som denna! Då kan jag fast ta en skrikande, stojande kläpp i famnen. Spurgun får min sympati, stackars söta alkkisfabo, och jag kanske till och med bjuder på Mynthon åt patienten bakom mig. Och då är jag dessutom så allert att jag märker dedär förbaskade smurfarna på hållplatsen före de hinner stiga på och slinker av snabbt som en blixt och undviker en maffig bot haha, vad är väl bättre än det!

Hoppas du har haft en lika bra dag som jag idag! Kramar!

Höstkväll

Det har varit ett lugnt och kiva veckoslut, har idag äntligen tillfrisknat från min konstiga snuva/halsinflammation och haft besök av min kusin som bor i London. Jag tror jag är den enda som inte hatar vädret där ute för tillfället! Perfekt höstväder är det ju.

Titta vilka mysiga bilder jag hittade från Niki Jones. På hennes företags webbsidor finns så fina inredningsgrejer. Jag kunde beställa allt hit nu genast på momangen om det inte var för att jag av princip försöker att inte beställa saker från nätet som sen flygs hit från fjärran land, när det redan finns hur bra som helst med färdigt flugna varor i butikerna här. Man gör ju sitt bästa för att vara eko-martyr ibland. Men det finns så mycket finare saker utomlands att det kan vara svårt att nöja sig med utbudet här. Så jag brukar försöka passa på att roffa åt mig när jag en gång är på resa och sedan kolla på webbsidor för utländska märken närmast i idésamlarsyfte. Undrar vilket som är mer ekologiskt, att beställa varor till sig utomlandsifrån eller att själv åka på resa och shoppa som besatt?

Hur som helst, just en sån brasa skulle jag vilja sitta vid nu och läsa Charles Dickens A Christmas Carol som jag fick av min kusin som hälsning från London. Ännu med en kopp te och min lycka vore all. Och nån som masserar mina axlar. Alternativt fötter. Och lite hembakta pepparkakor. Och en hund som sover i en korg bredvid. Ahh. Om du tycker jag överdriver med fiilistelyn nu så vill du inte kolla på min blogg vid jul.

Men kanske jag sätter punkt för fantasierna här (åtminstone axelmassage- grejen lär nog förbli en dröm om det blir upp till min pojkvän) och skriver vidare med ett recept på sämlor som vi bakade igår med min kusin. De blev goda, men vi tyckte att det ursprungliga receptet var lite saltfattigt, så här har jag ökat mängden salt lite. Sämlorna är urenkla och snabba att baka! Vi åt dem med fisk men konstaterade att de säkert passar bra med t.ex. stark ost också. Jag garanterarar att de här sämlorna är mjuka och saftiga i flera dagar bara man låter dem jäsa ordentligt.

Anissämlor

1 pkt jäst (50 g)
2 dl ljummet vatten
2 dl piimä
3 msk rypsolja
2 tsk salt
3 msk malen anis
4 dl jästbrödsvetemjöl
1 dl rågkross eller rågmjöl eller havregryn
4-5 dl halvgrovt vetemjöl (jag använde 50/50 grovt speltmjöl)

Lös jästen i vattnen och häll i piimä, olja, salt och anis. Blanda jämnt och fortsätt med jästbrödsvetemjöl, sedan rågkross och till sist nästan allt vetemjöl. Arbeta degen ordentligt. Vid det här skedet ska den börja vara blank och släppa kanterna från bunken. Så reglera mjölmängden om degen inte motsvarar den beskrivningen. Täck över och låt jäsa i 40 minuter. Stjälp på en mjölad yta och knåda ännu lite. Dela sedan degen i 16 delar som du försiktigt rullar till små bullar. Ställ på en plåt att jäsa ännu i 20 minuter, strö över försiktigt med mjöl och grädda i 200 grader i ca 20 minuter. Låt svalna under en duk.

Ha en skön höstig söndagskväll :).

Pannkaka

Idag skrev jag den sista tenten för mitt studieprogram! Hade jag förstått det igår då jag borde ha läst till tenten hade jag kanske gjort det med något större eftertanke. Försökt njuta av att få läsa en illa skriven powerpoint för sista gången, pränta i mig obegripliga minneslistor som raderas ur minnet sekunden efter att jag stiger ut ur klassrummet, memorera fullständigt onödiga fakta som inte medför någon som helst nytta för mig i det kommande arbetslivet.. Nå, nu kan jag lägga allt det bakom mig och glömma att jag någonsin skrivit en enda tent i den skolan!

Missförstå mig inte, dessa tre studieår har absolut inte varit bortkastade. Inte alls, studieprogrammet har medfört otaliga värdefulla och helt unika upplevelser. Jag har gjort en massa saker som jag garanterat inte hade gjort annars (fast så är det väl med allt man tar sig till i livet.. Hej, jag försöker vara positiv!) Summa summarum, jag skulle inte kalla mina studieår bortkastad tid. Åtminstone inte totalt bortkastad.

Men igår kväll var jag hur som helst bombis på att denna sista tent skulle bli total pannkaka. För pannkaka var nämligen en av de saker som jag gjorde istället för att plugga. Den blev jättegod, frasig och fluffig. Jag har lagat den flera gånger och den får alltid mycket komplimanger. Jag tycker inte om ett såndänt skinn till pannkaka. Den här blir garanterat god, helt som min mummi brukade laga, och receptet är som följer:

Vispa 3 ägg i en stor skål. Häll i 6 dl mjölk och vispa vidare. Vispa i 3 dl mjöl (jag använde grövre speltmjöl, men ett varningens ord: det smakar hälsosamt) och sedan 2 msk socker, 1 tsk vaniljsocker, 1 tsk salt. Häll till sist i 50 g smultet smör (jag satt 25 g och det funkar, men igen, det smakar hälsovänligt) och låt jäsa ½ timme. Häll på en plåt med bakplåtspapper (min var 37 x 27 cm) och stek i 200 grader, lite lägre ner i ugnen, i 25-30 minuter.

Jag brukar ännu strö på lite socker när jag tar ut pannkakan ur ugnen. Om jag skall bjuda på kakan brukar jag baka den med fulla mängden smör och socker, men om jag bakar den för mig själv brukar jag försöka laga den hälsosam. (Haha, jag är en feeder!) Åt mig själv brukar jag också blanda i t.ex. havregryn eller blåbär.

Så avslutningsvis en hälsning till min kompis som åker till Amerika imorgon. Jag ville hitta en passlig bild för att önska dig trevlig resa, men kom sedan över detta lustiga info på Madisons hemsidor. Det kan väl vara nyttigt att veta för alla vid Halloweentider! Trevlig resa hon'!

Brottom

Bild:Sweetbeets (klicka på bilden så kommer du till köpstället).

Är det bara jag som tycker att man inte hinner med just något på en dag nuförtiden? Timmarna bara springer iväg, speciellt när man är fördjupad i något. Idag hade jag en ledig dag då jag trodde jag skulle ha fått massor gjort.. och nog har jag ju det, men vart tog alla timmarna vägen? Klockan är 10 när jag sätter mig vid datorn med uppkavlade ärmar och nästa gång jag ser på klockan är den 16:30. Mer eller mindre. Och samma sak är det varje dag. Det känns som om tiden mellan måndag och fredag blir bara kortare för varje vecka.

Det var faktiskt inte meningen att bygga en såhär självklar bro till bilden där uppe, men när det nu råkade bli så passligt så kan jag ju lika gärna deklarera att: Jag vill ha en såndän! För titta vad jag hittade idag på decor8 (när jag skulle läsa på tent), kalendrar som man kan köpa på nätet och printa ut själv och hänga på sin vägg! Helt genialiskt. Varför har jag aldrig tänkt på att rita en egen kalender? På nätet finns massor olika motiv, som t.ex. denhär jättesöta från Sweetbeets. Jag ska så fort som snarast fixa en rejäl kalender att hänga på väggen, antingen köpa en sånhän eller rita en liknande själv. Nu skall jag dock glömma allt vad kalendrar heter och börja läsa till ryskatenten, pashalsta. Skriver ett bättre inlägg imorgon (eventuellt) om tiden inte tar slut då också (vilket den eventuellt gör).

PS. Min sambo har idag kväll inlett sin skådespelarkarriär i teve! Rocky har idag synats i BUU-klubben. Jag förväntade mig nervöst stirrande i en knut och kakkande omkring (från Rockys sida alltså) men det blev det ej, hans uppträdande gick hur fint som helst. Fortsättning följer på torsdag och söndag. Jag skulle kolla alla dagar om det inte var för att barnprogrammen mellan Rockys framträdanden är så olidligt.. gäsp.
PS2. Grattis Ninni på körkortet :).

Huh

Nåja, nu har jag finslipat layouten i 2 timmar, vad tycks? Ska ännu gräva fram en passlig bild.

Jag har redan länge läst andras bloggar och tyckt att det skulle vara jätteroligt att ha en egen blogg. Inte för att jag anser att jag har något hyperviktigt att dela med världen men för min egen skojs skull samt för att kanske någon gång få en tanke nedplitad som någon annan också kan ha nytta av. Får se hur det går och hur flitigt jag skriver.

Feedback är önskvärt! Jag vill gärna veta vad Du tycker jag skall skriva mer eller mindre om, jag skall försöka låta bli att göra bloggen till en allmän dagbok utan istället skriva om nyttiga, vettiga saker (ur ett personligt perspektiv såklart) som intresserar också någon annan än mamma.

Idag blir inlägget dock kort för nu har jag jobbat så flitigt vid datorn hela dagen att jag behöver omväxling! Får väl hitta på någon ensam inomhussyssla eftersom jag är rätt förkyld och varken ids gå ut eller be någon hålla mig sällskap.. Så, för dig som undrar vad du skall göra ikväll ifall du, som jag, är tvungen att hållas inomhus av ankomna orsaker kan jag tipsa att t.ex. läsa Christopher Ciccones "Livet med min syster Madonna" (Tivoli, Akademen), en mycket bra bok för dig som är nyfiken på Madonna.